Flitens lampa

Jag gick just från vår målningslokal - men jag var inte sist som lämnade. Kvar satt min vän Eva och målade - trots att klockan närmar sig 00:30. Men det är sista kvällen och vi ska måla under förmiddagen i morgon - sen är det dags att ha miniutställning och plocka ihop innan vi åker hem vid 17-tiden. Så vi vill verkligen hinna med - särskilt de moment där vi vill ha tips från vår lärare.

Eva är den siste att lämna salen sista kvällen på kursen.

Utanför har vi den här vackra utsikten.

I dag har vi talat mer om uppljusningarna.
Så här ser de olika stegen ut när vår lärare gick igenom dem på blädderblocket. (I normala fall är det alltså grönt under.

Första uppljusningen med morotsfärgen. Man täcker nästan hela ansiktet. Vi använder flödig färg i första omgången, då går det att föra runt färgen så att mest färg hamnar där man vill att det ska vara starkast. Det gäller att det är plant underlag.

Andra uppljusningen (som sker flera gånger i flera lager) Här används en färg med lite, lite vitt i (samma basfärg). Områdena blir lite mindre och man lägger på färgen med "torr pensel och torr färg". Det vill säga du tar färg på penseln, stryker av den och sen torkar av den, sen målar du. Det kommer lite och du kan styra färgen. Och du lägger på i flera lager för att nå önskad styrka på den här nivån.

Tredje lagret - med ljusare färg. Och nu minskas områdena ännu mer. Men fortfarande mest färg där det ska vara som ljusast. Fortfarande med "torr" pensel och flera lager, så du har kontroll över färgen.

Sista lagret (beroende på hur stort ansikte kan man behöva göra fler lager). Ljusast färg, fortfarande torr pensel. Fortfarande flera lager. Här har läraren markerat ögonen och ögonbrynen så det skulle vara lättare att se var vi ska lägga uppljusningarna. Eftersom detta är Johannes har han rynkor, vilket markeras med skuggorna på kinderna.

Min vän Eva, som var med mig första gången när jag var här för fyra år sedan, är nu en driven och mycket duktig ikonmålare. Hon har varit på flera olika kurser, med olika lärare och har lärt sig flera olika tekniker och målar mycket hemma också.
Hon är otroligt duktig på att hålla koll på färgerna. Så här gör hon.

Varje ikon Eva målar har hon koll på. Hon skriver upp vilka färger hon använd i kläder och bakgrund och hon gör ett litet färgprov. Vilket gör det enkelt att gå tillbaka när hon behöver kolla någonting.

Jag vet att jag har skrivit det här förut på bloggen, att man ska göra så här. Tyvärr är jag inte lika duktig som Eva på att göra det. Men jag rekommenderar verkligen alla att göra så här. Det underlättar så otroligt mycket.

Jag har skrivit mycket om torr pensel. Det är inte helt enkelt att förstå vad det egentligen är. Men tänk dig att du doppar penseln i färgen. Då får du upp en massa färg i penseln. Sen skrapar du av penseln mot paletten, som man brukar göra. Därefter torkar du av penseln på ett papper - så att den är nästan torr. Men det är den inte - det finns massor med färg kvar. Sedan kan du måla. Det kommer färg på ikonen, men det flödar inte och det rinner inte eller kommer ut i stora klumpar. Du har full koll på färgen och kan stryka försiktigt, försiktigt så att det blir jämna lager utan skarpa kanter.

Bli inte missmodig om du inte fattar vad det här är. Det har tagit mig ungefär fyra år att fatta. Både hur man gör och varför det är så bra. Och ändå lyckas jag inte särskilt bra. Men kolla här hur Evas papper ser ut när hon målar. Hon torkar av penseln hela tiden, och har både kontroll över hur färgen ser ut och när hon lägger på färgen på ikonen.

Ett torkpapper för att få en "torr pensel".

Så här ser pappret ut när.

Själv har jag försökt att tänka ut vad jag ska göra för att hinna bli klar, så att jag får hjälp med det jag behöver. Jag har målat uppljusningar, men ska kolla i morgon om det kanske behövs ett lager till. Jag har gjort de sista livgivande linjerna - men de går ju att måla över om jag inte är nöjd.

Jag har gjort glorian på Johannes döparen. Den gör jag med hjälp av en passare och flytande färg. Det gäller att få passaren att sitta på rätt ställe och att färgen flyter på som den ska. Och peppar, peppar - det gjorde den när jag gjorde glorian. Så nu har min Johannes fått en gloria.

Det gäller som sagt att mäta ut var passaren ska sitta - och sen gäller det att sätta något under passaren så att man inte förstör ikonen. En av deltagarna gjorde ett skydd med hjälp av ett plastlock som fungerade utmärkt som skydd, som jag kunde använda.

Sen tänkte jag också att jag skulle göra en liten ramlinje runt ramen. Även detta görs med hjälp av passare, eller rättare sagt ett ritstift, linjal och färg. Men där gick jag bet. En sida lyckades bra. Den andra sidan lyckades inte riktigt lika bra. Sida ett och två på den andra ikonen misslyckades totalt (jag tror det berodde på linjalen.). Jag gav upp till slut (efter att jag fått tvätta bort färgen.) Det blir till att försöka igen imorgon.

I morgon (eller rättare sagt, senare i dag) börjar vi lite tidigare, för vi firar morgonmässa på morgonen. Jag lyckades ju försova mig till morgonbönen i morse (pinsamt, för jag hade satt väckarklockan, men skulle bara vila ögonen lite...) Men det går inte i morgon, nu blir det hårda pix och upp i ottan för att hinna med allt.

Vi har njutit av lite svalare väder i dag - även om vi fortfarande har det varmt i målarateljen. Och vi njuter av vår fantastiska utsikt, som byter skepnad hela tiden.

Vem är rätt kristen?

Detta var det jag delade vid aftonbönen på ikonmålningskursen 28 juni 2018 på Wettershus.

Jag funderar jättemycket på vad är minsta gemensamma nämnare för att få kalla sig kristen? Vad är den yttersta essensen - det som verkligen inte kan "väljas" bort? Vad är kärnan? Som alla kristna kan enas om? Jag har inget färdigt svar på det - tyvärr.

Jag funderar på det bland annat eftersom vi har diskuterat Svenska kyrkans nya kyrkhandbok. Där har teologer och andra haft åsikter om högt och lågt. Det är bra med diskussion och högt i tak, men ibland hamnade den diskussionen, åtminstone för mig, högt över mina förståelseramar.

Jag älskar liturgi och jag älskar ordning och reda. Uppvuxen i Svenska kyrkan, så har jag med mig ett visst gudstjänstmönster från min församling. När jag möter något nytt så känns det ibland helt ok - ibland helt tokigt. Jag funderar på varför vi gör som vi gör och vad som är essenssen. Vad är "hittepå" och vad är väsentligt?

Det är självklart att rörelser, kroppen, hjälper och förstärker det vi säger eller sjunger. Vi säger till konfirmanderna att de kan knäppa händerna när de ber, för då vet man var man har händerna och det blir lättare att koncentrera sig. Vi kan lyfta händerna när vi sjunger lovsång - för det förstärker orden och viljan. Vi kan stå upp. Men vi behöver inte - det går lika bra att be utan att knäppa händerna eller lovsjunga utan höjda armar.

Men återigen - vad är essenssen av att tro? Vem tror rätt? Vem tycker rätt? Vem säger rätt? Och tror jag rätt?

Lyssnar jag på Johannes i öknen? Skulle jag känna igen Jesus om han skulle komma klivandes här i Jönköping eller i Göteborg i dag? Skulle jag våga lyssna - eller är jag fast i mina traditioner om hur det ska vara, vad som ska sägas och hur?

För mig blir ikonmåleriet ett sätt att på ytterligare ett sätt närma mig min tro. Och det är skönt när vår lärare säger att vi vördar inte ikonen. Ikonen kan jämföras med ett fotografi När vi ser ett fotografi på en älskad person eller vän så är det ju inte fotografiet som är det viktiga - utan personen på bilden. På samma sätt är personen på ikonen den viktiga - inte ikonen i sig.

Jag tycket personligen det är konstigt att pussa ikoner, men för andra kan det kanske vara ett sätt att närma sig - precis som jag gör när jag knäpper mina händer när jag ber.

Men frågan om vem som då är mer kristen, vad som är det rätta - den brottas jag med hela tiden. Och för oss som kanske arbetar i kyrkan så vet vi att vi som kallar oss kristna kan vara väldigt bra på att skilja på folk och folk - den prästen är sån, de gör så och då kan man inte gå dit. För att inte tala om olika församlingar - dit kan man gå och dit man inte gå.

Det finns ett bibelställe som ändå tröstar mig när jag känner mig missmodig. Det är ett bibelställe som vi hör ganska ofta - det är från Matt 28. Vi brukar höra den här texten från vers 18 men jag ska läsa den från vers 16.

De el­va lärjung­ar­na be­gav sig till Ga­li­leen, till det berg dit Je­sus ha­de be­fallt dem att gå. När de fick se ho­nom där föll de ner och hyl­la­de ho­nom, men några tviv­la­de. [min kursivering] Då gick Je­sus fram till dem och ta­la­de till dem: ”Åt mig har getts all makt i him­len och på jor­den. Gå därför ut och gör al­la folk till lärjung­ar: döp dem i Fa­derns och So­nens och den he­li­ga An­dens namn och lär dem att hålla al­la de bud jag har gett er. Och jag är med er al­la da­gar till ti­dens slut.”

Trots att lärjungarna varit med Jesus i tre år, trots att de sett honom, ätit med honom varit med om mirakler, om död och uppståndelse så var det några som tvivlade.  Men Jesus gjorde ingen skillnad på lärjungarna - han sa inte - du får vara med, men du får inte vara med för du tvivlar.

Nej, han gav dem alla samma uppdrag, för han litar på sina lärjungar. Så då litar han nog också på mig. Och jag fortsätter att fundera över vad som är den innersta kärnan i tron och målar mina ikoner.

Foto Lars-Anders Kjellberg

Det gäller att välja rätt färg

Daga fyra av kursen är klar. I morse vaknade jag tidigt (vaknade till och med innan väckarklockan) och hann måla lite innan morgonbön och frukost.
Så här långt har mina kurskamrater kommit på sina olika ikoner, när jag gick och tittade på morgonen.

Som ni ser så har vi hunnit till lite olika moment och framförallt så ser man också att vi har olika stil - även om vi målar samma motiv. Det är spännande.

Vi har hållit på med uppljusningarna i dag. Lagt på morotslagret som vi gick igenom igår och sen blandar man upp detta med mer gult och lite vitt och lägger på mer och mer ljus. (Och då menar jag att man lägger på mer och mer färg, fast väldigt tunt).
Så här blev det med en av mina ikoner under dagen.

Så här såg Jesus ut med bara Sankir - bottenfärgen.

Ja, jag ber om ursäkt för det här - men jag fattar inte hur jag på ett enkelt sätt lyckas vända på bilden. Men här ser ni hur jag lagt på första laget med morot i alla fall.

Här har jag lagt på fler uppljusningar på moroten. Och trixet är då att varje uppljusning ska läggas flera gånger. Även om det heter uppljusning två. Så ska man göra uppljusning två flera gånger. Sen går man till uppljusning tre - och så gör man den flera gånger. Det fattade ju inte jag första åren. Jag trodde man gjorde varje uppljusningen en gång. En, två tre.

Här har jag fyllt i Jesus ögonlinjer. 

I dag har vi också haft besök av en massör, så vi har kunnat boka in oss för massage. Och det gjorde jag. På eftermiddagen var jag och fick en hel timmes taktil massage - det var SÅ skönt! Även om jag missade en hel målartimme så var det så värt! Så det ska jag göra i morgon också - då hon också är här.

På kvällen hade genomgång av proportioner. Det finns proportioner i allt måleri - hur förhållanden är till varandra. Och i dag fick vi en genomgång av proportionen av huvudet - med näsa, ögon, mun, ansikte, hår och gloria. Och också hur en helkropp ser ut. Det var en mycket bra genomgång. Jag har tyvärr inte pappren med mig på rummet - men jag kan ta en dag och blogga om det.

Efter genomgången hade vi aftonbön och i dag hade jag anmält att jag ville dela något. Så jag skriver ett särskilt blogginlägg om vad jag sa vid aftonbönen.

Sen gick vi tillbaka och målade. Och jag fick för mig att jag skulle måla ögonen. För det hade vi ju just gått igenom. Det är meningen att man ska måla ögonen med olika färger på linjerna för att det ska bli bra. Så jag hade nogsamt skrivit upp det. Och sen gjorde jag tvärtom.  (Jag får skylla på värmen). Resultatet så ut så här på min ikon.

En totalt stirrig blick - nog för att Johannes var vild - men så vild var han nog inte. Så det blev till att lyfta bort den färgen och ta bort linjerna. En blöt pensel, som blöter upp färgen, En torr pensel som fångar upp färg och vatten - och vips så är linjen borta.

Blöt upp den linjen du ska ta bort med en blöt pensel med fin spets.

Ta sedan en torr pensel och "lyft" bort vatten och färg.

Sen målade jag ögonen med rätt färg på linjerna. Det ska vara Terra sienna på översta linjen och understa linjen. Det ska vara oxidbrunt över ögat/pupillen. Irisen ska också målas med oxidbrunt likaså pupillen.  Uttrycket blir betydligt mildare än första försöket.

 Även den här gången håller vi på att göra om och göra rätt. En av deltagarna har med en ikon hemifrån som hon trodde att hon kunde förbättra. Men det visade sig att halsen var ganska fel målad, dessutom var färgen pålagd i så tjocka lager att det inte fungerade att reparera. Så nu sitter hon och skrapar bort hela ansikten på ängeln för att göra om från början. För hon var väldigt nöjd med allt annat. Den här gången gick det att skrapa med skalpell (helst en med rundat blad).

Här har hon börjat skrapa hela halsen - men när vi gick hem så var hela ansiktet borta. Men i morgon kommer det nog till ett nytt!.

Det har varit en fruktansvärt varm dag i dag - och det är varken bra för oss människor eller för färgen - den nästan torkar innan den hinner till pannån - trots att vi har airconditioner i rummet. Så det är segt. Men på kvällen har det börjat blåsa lite och det är skönt. Innan vi går och lägger oss så står alla dörrar öppet - för alla har närmare 30 grader på sina rum.

Men i morgon är det lovat lite svalare väder och det ska bli skönt.

Jag ska bara tvätta Jesus öra!

"Jag ska bara tvätta Jesus öra" - citatet kommer från vår kursledare strax innan vi avslutade för kvällen. För vi målar ju inte bara - vi tar också bort färg när det blir fel. Och nu behövde örat på en ikon rättas till - så då blev det att tvätta bort lite färg.

I dag har varit en varm dag. Och den började för min del med att jag försov mig (brukar inträffa minst en gång varje kurs, tror jag). I vilket fall som helst så trodde jag att jag satt min klocka - men det hade jag visst missat. Så jag som vaknade först kl 03.00 och sen somnade jag om och vaknade först kl 08:45, när det var morgonbön. Men jag hann till frukosten.

Idag var det en av deltagarna som visade upp sina ikoner. Personen hade målat en hel ikonrad - en så kallad Deesis eller ikonostas.
Se fler bilder på Deesis>>

I österländska kyrkor är ju ikonostaser gigantiska och upptar en hel vägg med ofta manshöga ikoner av Jesus, Maria, Johannes, helgon, änglar och andra heliga personer. Men har du en ikonostas (eller Deesis) hemma så har man Jesus i mitten, Maria, Johannes, ärkeänglarna och Simon Petrus och Paulus.

Här är hela ikonraden som en av deltagarna har gjort genom åren. Ärkeänglarna är inte klara, de saknar namn.

Sen har vi också haft en gemensam genomgång för hur man lägger på första uppljusningen på ansiktet. På den här kursen använder vi morotsfärg som man blandar till av gulockra och lite rött (av någon pigg röd färg). Sen läggs det på flödigt. Vår ledare visade mycket pedagogiskt på en teckning hur och var man lägger på första uppljusningen.

Det här är den första uppljusningen som görs på ansiktet och halsen. Den läggs på med flödig färg och man för då färgen så att det mesta hamnar där det ska vara ljusast. Sen kommer vi att lägga på fler lager, men då med "torr" färg. Nere i hörnet är en förstoring av ögat - den här inte till den stora bilden.

 Jag har inte hunnit börja med uppljusningen ännu, jag har haft fullt upp med en massa olika linjer på båda de ikoner jag målar. Det jag däremot har hunnit är att göra färdigt Johannes mantel med alla veck. Och tro, det eller ej, den här gången blev jag ganska nöjd. Jag hade en bra pedagogisk förlaga och jag fick till det ganska bra tycker jag. Än så länge... Trixet är att både göra de olika uppljusningarna och samtidigt fylla på med det mörka så det blir tydligt. Jag jobbade både bakåt och framåt så att säga, parallellt.

Uppljusningarna på Johannes mantel är klar. Jag har fyllt i stödlinjerna i ansiktet och håret på båda ikonerna - men det syns inte på kortet. I morgon ska jag börja göra morotsfärg i ansiktet och håren.

Så här ser det ut när jag jobbar vid mitt skrivbord. Vi har olika förlagor som vi använder när vi målar och tittar på så att det ska bli bra.

På kvällen hade vi undervisning, I dag satt vi ute i den härliga ljumma sommarkvällen. Vi pratade om Johannes och hans olika attribut - det vill säga de grejer som Johannes brukar ha med sig på ikonen för att man ska veta att det är han. (Förutom att det också står på ikonen alltså.)

Johannes brukar ha kamelhårspäls på sig under mantel. Det står i bibeln att Johannes hade kläder av kamelhår. Den pälsen brukar vara blå. Och det är för att symbolisera vattnet - eftersom Johannes döpte till omvändelse. Det så kallade Johannesdopet.

Johannes kan också ha en skriftrulle - eftersom han var budbärare om Jesus. Han kan ha vingar, eftersom han är budbärare. Ibland kallas han också för öknens ängel. En ängel har vingar och en stav. Är det en större ikon är det ofta ett träd med en yxa också. För att symbolisera bibeltexten "redan är yxan satt till trädets rot" och för att påminna om Johannes starka och allvarliga predikningar.

Vid aftonbönen fick vi i dag vittnesbörd från en av deltagarna som berättade mycket personligt om en ikon som hon har målat, vad den har betytt för henne och hur hon har målat den och varför. Det var mycket fint och visar också hur viktiga dessa bilder (ikoner) är.

Vi fick också lära oss att skillnaden på en ikon och en vacker tavla är att ikonen är ett fönster mot himlen. Ikonen ska inte bära känslor. Ikonen ska möta dig, visa på de olika attributen och hjälpa dig att möta det helgon som är avmålat. Jämförelse med en vacker bild på Maria och Jesusbarnen målat på västerlänskt vis. Vacker, mjukt och med mycket känslor. Men det visar bara på en kvinna och ett barn. Inget mer. En ikon visar på Maria som Guds moder, hon visar på Jesusbarnen som är barn, kung, allhärskare och allt sådant. Det är skillnaden.

Vi har också mycket frågor på vägen. Dels rent praktiska frågor om måleriet, men också om ikoner, varför det är på visst sätt och inte på andra. På fredag ska vi få ha en frågestund och då är vi lovade att få alla (!) svar.

Jag har lärt mig en ny sak den här gången. Det var en av deltagarna som hade numrerat sina målarpaletter.  Och det var ju så himla smart!

En av deltagarna har satt nummer på sin målarpalett.

Vad är det bra för undrar du? Jo, när man gör olika uppljusningar och veck och skuggor så använder man samma färg men spär ut den med vitt eller annan färg, så att den blir ljusare och ljusare. Förr har jag alltid gjort för lite färg, och sen har jag aldrig haft kvar av någon "gammal" uppljusning som jag har behövt. 

Den här gången gjorde jag en rejäl bytta med grundfärgen (i en äggkopp) och sen numrerade jag upp paletten så jag visste vilken uppljusning jag hade var. Så enkelt - fattar inte att det tog fyra år att komma på det! Plastfilmen är helt nödvändig nu när det är så varmt - färgerna dunstar ju snabbt som ögat i värmen.

Här är min gröna färg till manteln.

Här är mina blå till pälsen.

Voffor gör vi på dette viset?

Utsikten från mitt rum.

Innan jag börjar med att berätta om allt vi har gjort och moment vi har hunnit med så ska jag börja med det undervisningspasset vi hade efter kvällsmaten.

Vi målar ju en ikon om Johannes döpare, eller Johannes förelöparen eller Johannes budbäraren som han också kallas. Så vi pratade om Johannes, gick igenom de ställen i bibeln där det står om Johannes och vad det står. Väldigt intressant. Och så kom vi att börja prata om Johannesdopet. Och sen kom vi att prata om en massa annat, som vigvatten, och en massa olika ceremonier och påhitt. Ja, eller det är väl egentligen mitt ord - det där med påhitt. För jag kände plötsligt att jag fick mig ett spel.

Vi människor är väldigt duktiga på att hitta på saker hela tiden, att det ska vara på ett visst sätt och inte på ett annat. Vissa saker har Gud mycket riktigt sagt åt oss att göra. Och nu ska jag bli väldigt tydlig. Jag älskar liturgi. Jag älskar när det är ordning och reda. Jag älskar när det är välkända ord, sånger som har en tradition och mening och allt det där.

Men ibland - jag säger bara - ibland känner jag att det lätt kan bli lullull. Att vi liksom bara lägger till en massa saker utan att reflektera. Att det är lätt att hamna i mönster och traditioner som egentligen inte har så mycket med Gud att göra, utan mer är för att det blev så en gång och så bara fortsätter det i samma spår, utan att någon tänker.

Och jag säger inte det här för att jag vill göra människor ledsna, för jag vet att det finns många som tycker traditioner av en massa olika slag är jätteviktiga. Och det kan det verkligen vara - men ibland - jag säger, bara ibland - är det nog ändå bra att stanna upp och fundera över om detta är viktigt. Eller om det är något som kan förändras eller tas bort.

Så - med detta sagt går vi nu över till vår ikonmålningskurs! Ikonmålning bygger på mycket traditioner - och det är inte bara en tradition kan jag berätta. Eftersom ikonmåleriet har växt fram på olika ställen och utvecklats i olika riktningar så finns det olika typer av ikoner. Och de ser olika ut.

Jag skrev bland annat förra året om de regler som vi har fått, vad det är som definierar en ikon. Du kan läsa mitt blogginlägg här>>   Jag avslutade det blogginlägget med att skriva:

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?

OK - så vad har hänt i dag annars då?
Här är utveckling av min Johannes över dagen.

Guld, vingar och dräkt (päls eftersom det är Johannes). Allt med första grundfärgen

.

Så fick även manteln färg.

Här har jag också målat sankir eller sankyr - det vill säga bottenfärgen under ansikten och huden. Den målar man också under håret. Vingarna har också blivit ifyllda med det blåa. 

Så här såg han ut när jag gick hem. Jag har dämpat pälsen lite - den blev för skarp. Och så har vingarna fått guldlinjer.  (Fattar tyvärr inte hur jag bär mig åt för att vända på bilden i det här läget.)

Jag håller också på att måla en ikon till. En Jesusikon som mitt fadderbarn har fått i konfirmationspresent. Den målar jag parallellt under dagen. Och utvecklingen av den under dagen ser ut så här:

Här kalkerar jag av bilden och för över på brädan.

Här har jag fyllt i alla linjerna och målat shellack där jag ska sätta guld för glorian.

Här har jag satt guld och börjat måla sankir.

Här har jag hunnit ungefär halvvägs med sankiren. Man målar många, många tunna lager. Åt olika håll tills det är helt täckt och tjockt med färg.

Nu är sankiren färdig och jag har målat manterln.

Så fick han även en röd dräkt under manteln.

Och här har han fått ett konklavband - vilket Jesus ofta har. Dessutom har jag målat guldlinjer på manteln och dräkten. I morgon ska han få ansikte och hår.

En av deltagarna misslyckades med guldet så här sitter hon och skrapar bort det, för att sedan kunna lägga på ett nytt lager guld. Och den gången gick det bra.

Vi blandar till färger för att få till rätt nyans. Det är väldigt vackert när man blandar. Detta är färgen på Johannes päls. Glasröret använder vi för att mortla ihop färgerna så det inte blir klumpar innan vi blandar i ägg och vatten.

Detta är grunden till sankir-färgen. Gulockra och svart.

Så här ser det ut när det är mortlat

Och så här ser det ut när det är färdigblandat och reda att målas på ikonen.

När vi hade haft vårt undervisningspass hittade vi den här fågeln som låg död (tror vi). Den var väldigt vacker.

Här blommar så vackert överallt - även om det är mer överblommat än det brukar vara vid den här tiden.

Så levererades även i kvällen en fantastisk solnedgång.