Voffor gör vi på dette viset?

Utsikten från mitt rum.

Innan jag börjar med att berätta om allt vi har gjort och moment vi har hunnit med så ska jag börja med det undervisningspasset vi hade efter kvällsmaten.

Vi målar ju en ikon om Johannes döpare, eller Johannes förelöparen eller Johannes budbäraren som han också kallas. Så vi pratade om Johannes, gick igenom de ställen i bibeln där det står om Johannes och vad det står. Väldigt intressant. Och så kom vi att börja prata om Johannesdopet. Och sen kom vi att prata om en massa annat, som vigvatten, och en massa olika ceremonier och påhitt. Ja, eller det är väl egentligen mitt ord - det där med påhitt. För jag kände plötsligt att jag fick mig ett spel.

Vi människor är väldigt duktiga på att hitta på saker hela tiden, att det ska vara på ett visst sätt och inte på ett annat. Vissa saker har Gud mycket riktigt sagt åt oss att göra. Och nu ska jag bli väldigt tydlig. Jag älskar liturgi. Jag älskar när det är ordning och reda. Jag älskar när det är välkända ord, sånger som har en tradition och mening och allt det där.

Men ibland - jag säger bara - ibland känner jag att det lätt kan bli lullull. Att vi liksom bara lägger till en massa saker utan att reflektera. Att det är lätt att hamna i mönster och traditioner som egentligen inte har så mycket med Gud att göra, utan mer är för att det blev så en gång och så bara fortsätter det i samma spår, utan att någon tänker.

Och jag säger inte det här för att jag vill göra människor ledsna, för jag vet att det finns många som tycker traditioner av en massa olika slag är jätteviktiga. Och det kan det verkligen vara - men ibland - jag säger, bara ibland - är det nog ändå bra att stanna upp och fundera över om detta är viktigt. Eller om det är något som kan förändras eller tas bort.

Så - med detta sagt går vi nu över till vår ikonmålningskurs! Ikonmålning bygger på mycket traditioner - och det är inte bara en tradition kan jag berätta. Eftersom ikonmåleriet har växt fram på olika ställen och utvecklats i olika riktningar så finns det olika typer av ikoner. Och de ser olika ut.

Jag skrev bland annat förra året om de regler som vi har fått, vad det är som definierar en ikon. Du kan läsa mitt blogginlägg här>>   Jag avslutade det blogginlägget med att skriva:

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?

OK - så vad har hänt i dag annars då?
Här är utveckling av min Johannes över dagen.

Guld, vingar och dräkt (päls eftersom det är Johannes). Allt med första grundfärgen

.

Så fick även manteln färg.

Här har jag också målat sankir eller sankyr - det vill säga bottenfärgen under ansikten och huden. Den målar man också under håret. Vingarna har också blivit ifyllda med det blåa. 

Så här såg han ut när jag gick hem. Jag har dämpat pälsen lite - den blev för skarp. Och så har vingarna fått guldlinjer.  (Fattar tyvärr inte hur jag bär mig åt för att vända på bilden i det här läget.)

Jag håller också på att måla en ikon till. En Jesusikon som mitt fadderbarn har fått i konfirmationspresent. Den målar jag parallellt under dagen. Och utvecklingen av den under dagen ser ut så här:

Här kalkerar jag av bilden och för över på brädan.

Här har jag fyllt i alla linjerna och målat shellack där jag ska sätta guld för glorian.

Här har jag satt guld och börjat måla sankir.

Här har jag hunnit ungefär halvvägs med sankiren. Man målar många, många tunna lager. Åt olika håll tills det är helt täckt och tjockt med färg.

Nu är sankiren färdig och jag har målat manterln.

Så fick han även en röd dräkt under manteln.

Och här har han fått ett konklavband - vilket Jesus ofta har. Dessutom har jag målat guldlinjer på manteln och dräkten. I morgon ska han få ansikte och hår.

En av deltagarna misslyckades med guldet så här sitter hon och skrapar bort det, för att sedan kunna lägga på ett nytt lager guld. Och den gången gick det bra.

Vi blandar till färger för att få till rätt nyans. Det är väldigt vackert när man blandar. Detta är färgen på Johannes päls. Glasröret använder vi för att mortla ihop färgerna så det inte blir klumpar innan vi blandar i ägg och vatten.

Detta är grunden till sankir-färgen. Gulockra och svart.

Så här ser det ut när det är mortlat

Och så här ser det ut när det är färdigblandat och reda att målas på ikonen.

När vi hade haft vårt undervisningspass hittade vi den här fågeln som låg död (tror vi). Den var väldigt vacker.

Här blommar så vackert överallt - även om det är mer överblommat än det brukar vara vid den här tiden.

Så levererades även i kvällen en fantastisk solnedgång.

Grattis - du har gjort dig en ikon!

"Grattis, du har gjort dig en ikon". Orden var min lärare, Patricia, efter att hon tittat på min Mandylion. Och hon hade ett stort leende på läpparna. (och jag med!) Med några få fix så är den faktiskt färdig.

För dig som har följt min blogg, så vet du att detta har aldrig inträffat förut. Jag har aldrig blivit färdig med en ikon under den kursen som jag gått. Men någon gång ska vara den första.

(Och det kändes lite skönt att vara klar - för jag tog också fram den ikonen som jag började på när jag var på kurs här för två år sedan. Den är långt ifrån klar. Jag försökte börja måla, men det blev bara fel. så jag försökte måla över. Det blev bara fel. Så jag försökte ta bort med ägg och vatten. Det gick inte så bra. Så jag fick skrapa bort... I morgon ska jag försöka igen. Då får vi se hur det går.)

Och så gäller det att komma ihåg de där reglerna som man ska ha i minnet när man målar ikoner (de skrev jag om för ett år sedan här>>) och särskilt regel nummer sex:

Bli inte avundsjuk på din nästas arbete, hennes framgång blir också din.

Det är så lätt att jämföra och titta på de andra. De har gjort så snygga skuggor, de har gjort övergångarna så fint, deras ögon blev perfekta, färgerna blev så bra... Listan kan göras lång. Men, min ikon är min ikon. Och nu har jag bestämt mig för att jag är färdig med den och jag är nöjd. Jag har också bestämt att jag är färdig med alla de andra ikonerna som jag tog med mig. Jag har som jag skrivit fixat och trixat lite med dem. Men nu är de klara.

Det är klart - skulle jag säga att de inte är klara och ta med dem nästa år igen så skulle jag säkert hitta något som kunde bli ännu bättre. Men då tänker jag så här - då får jag väl göra en ny ikon, med de nya erfarenheterna. För just nu kunde jag så här. Good eunogh!

Här är mina ikoner som jag har skött om lite i dag.

I morgon ska vi måla på förmiddagen. Efter lunchen så packar vi ihop och har sedan en genomgång där vi tittar på alla våra ikoner och talar om dem. Och sen har vi en välsignelsegudstjänst med ikonerna.

Kan man välsigna en ikon flera gånger? Tja, varför inte? Jag har ju fått välsignelsen två gånger om dagen när jag varit på Wettershus. Varför skulle en ikon inte kunna få välsignelse flera gånger då? Och jag säger igen vad jag sagt förut - det är inte ikonen - bilden i sig vi tillber - utan det är personen på ikonen som vi ber till och tänker på!

I dag fick vi följa med Patricia in på hennes rum för att titta på den ikon som hon håller på att måla. Tyvärr fick vi inte ta några foton, eftersom den inte är klar ännu och det är en beställning. Men det var en ikon som var cirka en meter hög. Den var så stor att vi fick lägga ner den på hennes säng för att vi skulle kunna titta på den (och för att packa upp den ur alla filtar och skydd). En Jesus Kristus som sitter på tronen på en regnbåge, med en pergamentrulle i handen. Otroligt vacker! Men den är inte riktigt färdig ännu. Patricia har i princip målat det mesta - Irma är hennes mentor och bollplank. Det är också Irma som har gjort skissen till ikonen.

Jag undrade om hon hade större penslar när hon målar så stort - men det sa hon att hon inte hade. Utan storlek sex var den pensel hon använde. Det var nästan så jag tappade hakan i golvet - till den stora ikonen! Jag hoppas den blir klar snart så vi kan åka och titta på den där den ska hänga.

På kvällen berättade vår kaplan Lars-Anders om ikoner och bildstriden och hur kyrkan sett på ikoner genom tiderna. Det är helt tydligt att det har varit kontroversiellt - och det är det fortfarande. En del kristna säger att man inte kan avbilda Gud och Jesus - andra säger att detta är ett sätt att be till dem och till helgonen.

Vad vi kan konstatera är att det har blivit betydligt vanligare att det finns ikoner i våra kyrkor, även i Svenska kyrkan. Själv har jag inte varit van vid det och reagerade från början att det var något konstigt. Men med tiden så ser jag och har förstått hur det kan hjälpa till i bönelivet.

Och jag tror personligen att våra invandrarkyrkor har bidragit till detta. Nu är det inte ovanligt att vi delar gudstjänst och gudstjänstlokal med flera olika kristna syskon. Det gör också att vi blandar våra traditioner och ritualer. Ikoner är en del av detta.

Jag kan också avslöja att det blir en ikonmålningskurs nästa år på Wettershus, den här veckan. Temat blir troligen Johannes Döparen. Detta för att vi ska kunna en egen ikonostas hemma. Då har man Jesus i mitten. Till vänster har man Maria som tittar mot Jesus. På höger sida har man Johannes Döparen som tittar på Jesus. Sen kan man bygga på med Ärkeänglar utanför dem och utanför änglarna kan man har Petrus och Paulus. Så det går att komma tillbaka många kurser!

Det jag har gjort på kvällen är att jag har lagt på ett skyddande lager av äggemultion och vatten på alla mina ikoner. Då är de lite mer tåliga. Det som är lurigt är bara när man har använt akvarellguld - som jag har gjort. Då kan det lossna, så jag fick vara extremt försiktig och jag fick liksom snedda förbi guldet. Får se hur det ser ut i morgon i ljuset. Jag trodde ju att jag skulle olja in några - men det får bli nästa år. Kanske.

Ytterligare en sak som har varit på bra på den här kursen är att det har varit en massör här. Så jag har verkligen lyxat till det och gått på massage i tre dagar i rad. När man kan få ha det så bra så är det helt OK.

Det blev inte så många foton i dag. Men jag tog en när jag skulle måla en linje - en kantlinje. Med hjälp av linjal (med möbeltassar så den får en liten distans) så målar man raka och fina linjer mellan ramen och motivet. Det blir så snyggt (om man får till linjen vill säga). Vi använder ett ritstift.

Här ser du linjalen och hur jag ska måla en linje mellan det röda och det gula på ikonen. Jag använder ett ritstift som man fyller med färg. Det gäller att vara försiktig så att alla färgen inte ramlar ut på ett ställe - det hände mig - två gånger...

Och så här blev bilden när kanten är ditritad (och fixad från klumparna som blev när det kom för mycket färg).

Flitens lampa lyser - detta är strax efter nästan alla gått. Men många kommer tidigt på morgonen och stannar sent på kvällen för att hålla på med ikonerna och bli färdiga.

När blir en ikon en ikon?

När blir en ikon en ikon - tja, det är en fråga man kan ställa sig faktiskt. Och det hänger ihop med en massa olika traditioner och med antagna regler från olika kyrkor.

Vi gick ikväll igenom en del regler för när en ikon får kallas en ikon.

Överskriften är "Hur vet jag att min ikon följer kyrkans kanon?".
(Då får vi börja med att definiera vad "kyrkan" är i det här sammanhanget. Och det är den ortodoxa kyrkan. Allt som hände före år 1054 är gemensamt med romerskt katolska kyrkan (fast så hette den ju inte då). Men 1054 blev det en stor brytning och den ortodoxa och den romerskt katolska kyrkan bröt med varandra och bannlyste varandra. Och alla helgon som fanns innan 1054 är giltiga i båda kyrkorna. Alla helgon efter det i den romerskt katolska kyrkan räknas inte i den ortodoxa. Så vet ni det).

Vi går vidare med reglerna.
"En målning kan inte välsignas och kan inte anses vara en ikon på grund av att

• den endast är en detalj av en ikon och inte en hel ikon (man får alltså inte måla av bara en person i en stor ikon och sen kalla det "porträttet" för en ikon.)
• den endast är en detalj av en väggmålning.
• den är en skiss av en ikon och inte en regelrätt målad ikon.
• målningen är slarvigt utförd.
• den saknar namn, titel eller symboler för namn (det ska alltid gå att veta vem det är som är på ikonen genom att namnet står eller vilken festdag det är)
• de heliga saknar rätta attribut (tex ska Petrus ha nycklar, änglar har alltid pannband, evangelister har bokrullar)
• de heliga har inte regelrätta kläder och/eller färger på kläderna
• texten innehåller stavfel eller felaktig inskription
• den inte har någon fest- eller minnesdag i den ortodoxa kalendern
• inga världsliga symboler får finnas på en ikon.

Ja, som ni förstår så är det en hel del som man måste hålla sig till, om man vill måla en ikon enligt den ortodoxa traditionen. När man ska skriva namnet på den som är på ikonen så skriver man alltid på det språk som man själv talar eller det språk som talas där ikonen ska vara. Detta för att du ska veta vem det är på ikonen. (Alltså ska jag inte skriva på grekiska eller något annat språk när jag målar en ikon som föreställer något helgon). Själva texten får inte stå på ramen, utan ska stå på "plattan", Det hade något att göra med att plattan symboliserade himlen och ramen var det jordiska eller något.

Men sen finns det andra traditioner. Egyptiska ikoner. Ryska ikoner. Grekiska ikoner. Romerskt katolska ikoner. Och så alla vi som har målat ikoner utan att riktigt veta vad vi håller på med utan bara kopierat - och ibland då faktiskt kopierat fel på fel på fel...

Det gäller att vara lite om sig och kring sig.

Vi fick också lära oss att när man börjar måla en ikon så ska man göra korstecknet och man ska be för sitt arbete. Och man ska tänka på det helgonet som man håller på att måla och man ska göra det i tystnad.

Nu går vi ju en kurs - så det är klart vi talar en del för vi måste ju få undervisning, men det är väldigt tyst faktiskt. Och jag vet inte hur mycket vi tänker på helgonen vi målar, det känns mest som om vi tänker på tekniker.

En annan sak var att man skulle be till Jesus varje gång man skulle välja färg. Min kompis Eva sa till mig att jag borde måla ikoner i andra färger (av någon anledning så är mina ikoner röda och gula... Se bild nedan). Men jag svarade att det var Jesus som sa åt mig att välja de färgerna. :-)

Jag har i dag jobbat vidare på min ikon och börjar närma mig slutet, tror jag. Jag hoppas att jag tickat i rätt boxar i checklistan ovan. Men jag håller också på att titta och jobba på mina tidigare ikoner och upptäcker då saker som faktiskt blivit fel. Lite skrivtecken som blivit glömda eller saker som blivit lite tokigt. Jag fyller i lite linjer och sånt.

I dag har det heller inte varit riktigt lika varmt och det har varit skönt. Det har till och med kommit några droppar regn.

Så här såg min ikon ut i slutet på dagen. Den är inte riktigt klar ännu. Det ska till en vit kant runt ramen, och guldet ska förstärkas i håret. Och det finns säkert en mängd andra små detaljer som ska fixas. Men det går ju att få en aning om hur den kommer att se ut.

Det här är mina ikoner som jag håller på att greja med samtidigt.

Det här är också mina ikoner som jag håller på med.

Så här fin utsikt har jag från min arbetsplats. På kvällarna är det fantastiskt vackert över Vättern.

En av deltagarna - håller på med uppljusning av ansiktet

En av deltagarna - har gjort uppljusning och ska börja måla korset till Jesus.

En av deltagarna - ska nog börja med kant runt ramen.

En av deltagarna - gör en ikon med en duk med massa veck.

Ytterligare en deltagare gjorde ikonen med vecken.

En av deltagarna - håller också på med uppljusningarna

En av deltagarna - håller på att färdigställa en ikon som hon börjat på vid en annan kurs.

Wettershus levererar när det gäller solnedgångar.

Hejdå bordet... vi ses imorn...

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?

Regler för ikonmålare

Vi fick ett papper med regler för en ikonmålare. Det är okänt ursprung - men kan vara bra att ha i minnet när man ska måla.

1. Gör korstecknet innan du börjar ditt arbete; bed i tysthet och förlåt dina fiender.
2. Arbeta noggrant med varje detalj på din ikon, som om du arbetar inför Herren själv.
3. Bed under arbetet för att stärka dig själv fysikst och andligt: undvik framför allt onödiga ord och arbeta under tystnad.
4. Bed framför allt till det helgon vmes bild du målar. Låt inget distrahera dig och helgonet kommer att vara nära dig.
5.  När du ska välja en färg sträck ut dina händer mot Herren i ditt intre och bed Honom om råd.
6. Bli inte avudsjuk på din nästas arbete, hennes framgång blir också din.
7. När din ikon är färdig tackar du Gud att Hans nåd gav dig gåvan att måla de heliga bilderna.
8. Låt din ikon välsignas genom att ställa den på altaret. Var sen den första som ber framför den innan du ger den till andra.
9. Glöm aldrig:
   Glädjen att sprida ikoner i världen
   Glädjen att arbeta med ikonmålning.
   Glädjen att ge helgonet möjlighet att skina genom sin ikon.
   Glädjen över att vara förenad med det helgon vems ansikte du målar.
   
   (okänt ursprung)

Särskilt punkt sex känns viktig att ha i minnet när man är på kurs. Det är så lätt att tycka att alla andra är så mycket duktigare. Att alla andra kan och att mitt jobb inte alls blir bra.
Det är bättre att vara avundsfrisk!