"Jag ska gråtande kasta mig ner..."

"Jag ska gråtande kasta mig ner..." är en psalm av Anders Frostensson. Den finns inte med i Svenska kyrkans psalmbok, men har funnits med i ett av de tidigare tilläggen. Jag kom att tänka på den psalmen i dag när jag satt och målade. Jag försökte få till de där förbaskade vecken i manteln och det bara ville inte. Det kändes så himla hopplöst och omöjligt och svårt och... jag ville bara kasta mig ner och gråta kändes det som. Och jag tyckte inte jag kunde fråga fröken heller, för det var så dåligt så det var liksom ingen idé - det kändes oreparerbart.

Men jag målade på, suckade, målade, målade och målade - och plötsligt så gick det att skymta ett veck eller två. Plötsligt så blev det ändå något. Livet lättade något. Det betyder inte att det har gått smärtfritt därifrån. Nej, nej, nej... långt därifrån.

När jag skulle försöka börja med skjortan eller kiton som den heter på ikonspråk - då blev det totalt fel. Så jag tog bort alltihopa och har börjat om från början. Jag tog bort det med hjälp av vatten. Det vill säga jag tog en pensel med vatten och blötte ner färgen. Sen torkade jag av penseln och sög upp färgen som hade lossnat. Till slut så fick jag bort det som skulle bort. Och sen, när det har torkat, går det att måla på ett nytt lager färg.

Här kommer nu några bilder på vad som har hänt med min Petrus idag.

Här har jag fått till vecken litegrann. Jag tror jag är på det som kallas andra uppljusningen här. Den ska ljusas upp ännu mer. Jag har också målat första blå vecken på skjortan (kitos)

Sen när jag hade försökt att måla andra uppljusningen på vecken så blev det helt hejkonbejkon. Så jag bestämde mig för att ta bort alltihopa. Det gör jag här, med hjälp av vatten och pensel.

Nästan klar.

Och så här blev det när jag tagit bort all den blå färgen som jag lagt på basfärgen. Sen är det till att måla det mörkblå igen och fortsätta uppljusningarna)

Det är klart att det går att få hjälp av vår lärare. Hon är fantastiskt duktig och hjälper till precis på den nivån som varje elev behöver. Här går hon igenom med en av deltagarna olika moment i ikonen och vad som ska göras härnäst.

Elev och lärare tittar på ikonen och går igenom de olika momenten som gjorts och vad som ska göras härnäst.

 Jag har försökt att vara duktigare på att skriva upp vad jag gör med färger och sånt den här gången. Vilket också är bra när man, som jag, tar bort och börjar om från början med vissa moment. Och så här har jag gjort när jag jobbat med de olika uppljusningarna. För att komma ihåg vad jag har för färger och i vilken ordning de kommer så skrev jag - direkt på paletten (det går bort med vatten sen när jag är klar.)

Här kan du se mina små anteckningar på paletten. Så vet jag vilken färg jag använt till olika saker och kan gå tillbaka om det skulle behövas.

I går hade vi undervisning om Simon Petrus. Han hette ju Simon först och fick sedan tilltalsnamnet Petrus, Kefas (klippan) av Jesus. Vi fick lära oss att han var ungefär lika gammal som Jesus. De hade troligen träffats innan Jesus kallar honom, eftersom Jesus hade besökt Petrus svärmors hus när han var i Kapernaum. Simons bror heter Andreas och det var han som först blev kallad av Jesus.

Simon Petrus lämnar allt - han var troligen gift - men lämnar allt och följer Jesus. Han är ganska hetlevrad och agerar snabbt. Han lovar att alltid följa Jesus och trots detta så förnekar han Jesus tre gånger. Gång efter annan så händer det saker. Och trots allt detta - så väljer Jesus ut honom att bygga sin kyrka. Klippan. Och Jesus säger att han ska få himlens nycklar och det som är bundet på jorden ska vara bundet i himlen och det som är löst på jorden ska vara löst i himlen.

Det är därför Petrus har nycklar som sitt attribut. När det är två nycklar så symboliserar detta det som är löst i himlen och det är är löst på jorden. När det är tre nycklar så symboliserar det biskopsämbetet. (jag har inte mina papper på rummet så jag kommer kanske inte riktigt ihåg.)

Jag undrar förstås vad hans hustru och troligen hans barn sa om att han plötsligt drog iväg med Jesus och lämnade familjen. För han kom ju inte tillbaka. För efter Jesus himmelsfärd åkte Petrus ju runt och missionerade och var biskop och byggde kyrka. Vad hände med hans familj då?

Men det är också trösterikt att veta att Jesus väljer en man som trots alla sina brister, gång efter annan, får en så stor uppgift av Jesus. Det ger hopp även för en liten lort som jag.

I dag har jag också lärt mig att den där lilla bågen ovanför överläppen heter filimun. Det hade jag ingen aning om - men vi har en läkare med på kursen i år, så nu fick vi alla lära oss något nytt. Amorbåge tror jag den kallas också. 


Så här har vi det när vi sitter och målar.

Vi börjar dagen med att måla.

Och vi avslutar dagen med att måla - även om leden är lite glesare vid 23-tiden på kvällen.

Och jag har ju redan flera gånger sagt att här är väldigt vackert. Så nu kommer lite blombilder och solnedgång.

Här är det fina lilla kapellet där vi firar morgon och aftonbön.

I Guds tystnad får jag vara

Den här är målad av vår lärare. Det är tänkt att den som jag målar ska se något liknande ut sedan. 

I dag började årets ikonmålningskurs på Wettershus. I år är temat Den helige aposteln Petrus - för att vi ska kunna komplettera vår Deesisrad med ikoner.

Jag tror inte jag kommer att sätta upp mina ikoner i en Deesisrad hemma. Men det är roligt att ha möjligheten.

Under veckan kommer vi att få mer undervisning om Den helige aposteln Petrus - men ni vet kanske att hans attribut är nycklarna (Sankte Per) och han har också ofta en bokrulle eller en stav.

Det var roligt för över hälften av deltagarna är nya för i år och det är ju kul. Att det finns ett intresse för att måla ikoner.

Som vanligt när vi börjar så bestämmer vi oss för vilket motiv vi vill skriva (som det heter när man målar ikoner). De olika motiven är olika stora. Vi väljer rätt storlek på pannån. Motivet ska få plats på plattan och glorian ska vara innanför.

Här är motivet överfört till pannån.

Sen tar vi ett tunt genomskinligt papper och kalkerar över hela motivet på det. Alla linjer, och noga är det. Därefter går det att göra på lika olika sätt. Antingen så stryker du färg på baksidan av detta papper och kalkerar direkt på pannån genom att fylla i linjerna igen. Eller så gör du som jag gjorde. Jag gjorde mig ett kalkeringspapper genom att stryka färgpulver på ett vanligt vitt papper, la detta sedan emellan och fyllde i linjerna igen.

Resultatet blir ju samma - men fördelen (tycker jag) är att originalet inte är kladdigt. Behöver jag använda det igen för att fylla i en linje så kan jag bara lägga kalkeringspappret just under där jag behöver min linje och skadar inte det övriga som jag kanske har målat redan.

När motivet är överfört på pannån så fyller jag in linjerna igen. Jag har hela tiden använt färgpulvret och färgen bränd Sienna eller bränd terra sienna.

Alltså har jag tre gånger ritat samma motiv och samma linjer. Det finns något väldigt bra med det - jag lär känna motivet och är jag noga i det här momentet så har jag mycket igen senare i min målning.

Det jag också hann med i dag var att lägga på guld på staven och glorian. Då börjar jag med att måla shellack där det ska sättas guld. Detta för att kunna sätta lim under guldet. Shellacken ska vara tunn och fin. Det behövs några lager och mellan varje lager kan man slipa. Är det inte jämt så blir guldet fult.

Här har jag lagt på shellack.

Sen använde jag ett lim som jag fått, där det går att sätta guld på efter 15 minuter. Men det är mer vanligt att använda ett lim där man får vänta 12 timmar. Men inte jag, hej och hå, fort ska det gå. Vi får hoppas att mitt guld kvar i morgon.

Här ser du guldet, innan jag borstat bort runt kanterna.

Så var det detta med tystnaden. Det är väldigt skönt att vara tillbaka på Wettershus igen. Här är bedövande vackert, trots att gården ligger kanske 50 meter från motorvägen. Jag känner mig lite trött och ska nog försöka använda tiden till att varva ner också. Även om det är vansinnigt roligt att måla. Jaja, får väl se hur det går med det. Men många vackra blommor finns det.

Vernissage och välsignelse

På lördagens förmiddag fick vi måla och göra färdigt det som behövdes. Efter lunch packade vi ihop våra ikonmålningssaker och sen hade vi vernissage och genomgång. Då ställer vi upp alla ikonerna och så tittar vi på dem, de olika uttrycken och vad som blivit bra.

Därefter gick vi till kapellet med våra ikoner och hade en välsignelsegudstjänst. Det blev mycket fint och det var väldigt många ikoner med i år. Jag hade ju till exempel alla mina med mig.

Det var en fin stund och det känns högtidligt.

Jag kommer nog att berätta lite mer under veckan om olika småsaker - som hur man kan packa sitt material. Eller hur man ska sköta sina penslar. Eller hur man kan tänka med ägg och vatten. Men nu är vi alla hemma, njuter av att få krypa ner i vår egen säng och tänka på ikonerna som vi fått med oss hem.

Här förbereder vi utställningen

Jag vill också vara med på bild

Här är tre av alstren under veckan

Här är ytterligare fler alster

Och här är ytterligare ikoner

Två olika Jesusbilder

Tre olika Gudsmodern från Tihvin (som vi målade förra året)

Här är tre Gudsmodern - med samma skiss, men så olika uttryck

Gudsmodern från Vallamo och en Jesus

Lars-Anders berättar

Alla ikonerna

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Här är vi alla vid våra ikoner

Här är vi vid de ikoner som vi gjort färdigt under veckan, vid vår "ikonverkstad".

Dessa ikoner välsignades under avslutningsgudstjänsten.

Grattis - du har gjort dig en ikon!

"Grattis, du har gjort dig en ikon". Orden var min lärare, Patricia, efter att hon tittat på min Mandylion. Och hon hade ett stort leende på läpparna. (och jag med!) Med några få fix så är den faktiskt färdig.

För dig som har följt min blogg, så vet du att detta har aldrig inträffat förut. Jag har aldrig blivit färdig med en ikon under den kursen som jag gått. Men någon gång ska vara den första.

(Och det kändes lite skönt att vara klar - för jag tog också fram den ikonen som jag började på när jag var på kurs här för två år sedan. Den är långt ifrån klar. Jag försökte börja måla, men det blev bara fel. så jag försökte måla över. Det blev bara fel. Så jag försökte ta bort med ägg och vatten. Det gick inte så bra. Så jag fick skrapa bort... I morgon ska jag försöka igen. Då får vi se hur det går.)

Och så gäller det att komma ihåg de där reglerna som man ska ha i minnet när man målar ikoner (de skrev jag om för ett år sedan här>>) och särskilt regel nummer sex:

Bli inte avundsjuk på din nästas arbete, hennes framgång blir också din.

Det är så lätt att jämföra och titta på de andra. De har gjort så snygga skuggor, de har gjort övergångarna så fint, deras ögon blev perfekta, färgerna blev så bra... Listan kan göras lång. Men, min ikon är min ikon. Och nu har jag bestämt mig för att jag är färdig med den och jag är nöjd. Jag har också bestämt att jag är färdig med alla de andra ikonerna som jag tog med mig. Jag har som jag skrivit fixat och trixat lite med dem. Men nu är de klara.

Det är klart - skulle jag säga att de inte är klara och ta med dem nästa år igen så skulle jag säkert hitta något som kunde bli ännu bättre. Men då tänker jag så här - då får jag väl göra en ny ikon, med de nya erfarenheterna. För just nu kunde jag så här. Good eunogh!

Här är mina ikoner som jag har skött om lite i dag.

I morgon ska vi måla på förmiddagen. Efter lunchen så packar vi ihop och har sedan en genomgång där vi tittar på alla våra ikoner och talar om dem. Och sen har vi en välsignelsegudstjänst med ikonerna.

Kan man välsigna en ikon flera gånger? Tja, varför inte? Jag har ju fått välsignelsen två gånger om dagen när jag varit på Wettershus. Varför skulle en ikon inte kunna få välsignelse flera gånger då? Och jag säger igen vad jag sagt förut - det är inte ikonen - bilden i sig vi tillber - utan det är personen på ikonen som vi ber till och tänker på!

I dag fick vi följa med Patricia in på hennes rum för att titta på den ikon som hon håller på att måla. Tyvärr fick vi inte ta några foton, eftersom den inte är klar ännu och det är en beställning. Men det var en ikon som var cirka en meter hög. Den var så stor att vi fick lägga ner den på hennes säng för att vi skulle kunna titta på den (och för att packa upp den ur alla filtar och skydd). En Jesus Kristus som sitter på tronen på en regnbåge, med en pergamentrulle i handen. Otroligt vacker! Men den är inte riktigt färdig ännu. Patricia har i princip målat det mesta - Irma är hennes mentor och bollplank. Det är också Irma som har gjort skissen till ikonen.

Jag undrade om hon hade större penslar när hon målar så stort - men det sa hon att hon inte hade. Utan storlek sex var den pensel hon använde. Det var nästan så jag tappade hakan i golvet - till den stora ikonen! Jag hoppas den blir klar snart så vi kan åka och titta på den där den ska hänga.

På kvällen berättade vår kaplan Lars-Anders om ikoner och bildstriden och hur kyrkan sett på ikoner genom tiderna. Det är helt tydligt att det har varit kontroversiellt - och det är det fortfarande. En del kristna säger att man inte kan avbilda Gud och Jesus - andra säger att detta är ett sätt att be till dem och till helgonen.

Vad vi kan konstatera är att det har blivit betydligt vanligare att det finns ikoner i våra kyrkor, även i Svenska kyrkan. Själv har jag inte varit van vid det och reagerade från början att det var något konstigt. Men med tiden så ser jag och har förstått hur det kan hjälpa till i bönelivet.

Och jag tror personligen att våra invandrarkyrkor har bidragit till detta. Nu är det inte ovanligt att vi delar gudstjänst och gudstjänstlokal med flera olika kristna syskon. Det gör också att vi blandar våra traditioner och ritualer. Ikoner är en del av detta.

Jag kan också avslöja att det blir en ikonmålningskurs nästa år på Wettershus, den här veckan. Temat blir troligen Johannes Döparen. Detta för att vi ska kunna en egen ikonostas hemma. Då har man Jesus i mitten. Till vänster har man Maria som tittar mot Jesus. På höger sida har man Johannes Döparen som tittar på Jesus. Sen kan man bygga på med Ärkeänglar utanför dem och utanför änglarna kan man har Petrus och Paulus. Så det går att komma tillbaka många kurser!

Det jag har gjort på kvällen är att jag har lagt på ett skyddande lager av äggemultion och vatten på alla mina ikoner. Då är de lite mer tåliga. Det som är lurigt är bara när man har använt akvarellguld - som jag har gjort. Då kan det lossna, så jag fick vara extremt försiktig och jag fick liksom snedda förbi guldet. Får se hur det ser ut i morgon i ljuset. Jag trodde ju att jag skulle olja in några - men det får bli nästa år. Kanske.

Ytterligare en sak som har varit på bra på den här kursen är att det har varit en massör här. Så jag har verkligen lyxat till det och gått på massage i tre dagar i rad. När man kan få ha det så bra så är det helt OK.

Det blev inte så många foton i dag. Men jag tog en när jag skulle måla en linje - en kantlinje. Med hjälp av linjal (med möbeltassar så den får en liten distans) så målar man raka och fina linjer mellan ramen och motivet. Det blir så snyggt (om man får till linjen vill säga). Vi använder ett ritstift.

Här ser du linjalen och hur jag ska måla en linje mellan det röda och det gula på ikonen. Jag använder ett ritstift som man fyller med färg. Det gäller att vara försiktig så att alla färgen inte ramlar ut på ett ställe - det hände mig - två gånger...

Och så här blev bilden när kanten är ditritad (och fixad från klumparna som blev när det kom för mycket färg).

Flitens lampa lyser - detta är strax efter nästan alla gått. Men många kommer tidigt på morgonen och stannar sent på kvällen för att hålla på med ikonerna och bli färdiga.

När blir en ikon en ikon?

När blir en ikon en ikon - tja, det är en fråga man kan ställa sig faktiskt. Och det hänger ihop med en massa olika traditioner och med antagna regler från olika kyrkor.

Vi gick ikväll igenom en del regler för när en ikon får kallas en ikon.

Överskriften är "Hur vet jag att min ikon följer kyrkans kanon?".
(Då får vi börja med att definiera vad "kyrkan" är i det här sammanhanget. Och det är den ortodoxa kyrkan. Allt som hände före år 1054 är gemensamt med romerskt katolska kyrkan (fast så hette den ju inte då). Men 1054 blev det en stor brytning och den ortodoxa och den romerskt katolska kyrkan bröt med varandra och bannlyste varandra. Och alla helgon som fanns innan 1054 är giltiga i båda kyrkorna. Alla helgon efter det i den romerskt katolska kyrkan räknas inte i den ortodoxa. Så vet ni det).

Vi går vidare med reglerna.
"En målning kan inte välsignas och kan inte anses vara en ikon på grund av att

• den endast är en detalj av en ikon och inte en hel ikon (man får alltså inte måla av bara en person i en stor ikon och sen kalla det "porträttet" för en ikon.)
• den endast är en detalj av en väggmålning.
• den är en skiss av en ikon och inte en regelrätt målad ikon.
• målningen är slarvigt utförd.
• den saknar namn, titel eller symboler för namn (det ska alltid gå att veta vem det är som är på ikonen genom att namnet står eller vilken festdag det är)
• de heliga saknar rätta attribut (tex ska Petrus ha nycklar, änglar har alltid pannband, evangelister har bokrullar)
• de heliga har inte regelrätta kläder och/eller färger på kläderna
• texten innehåller stavfel eller felaktig inskription
• den inte har någon fest- eller minnesdag i den ortodoxa kalendern
• inga världsliga symboler får finnas på en ikon.

Ja, som ni förstår så är det en hel del som man måste hålla sig till, om man vill måla en ikon enligt den ortodoxa traditionen. När man ska skriva namnet på den som är på ikonen så skriver man alltid på det språk som man själv talar eller det språk som talas där ikonen ska vara. Detta för att du ska veta vem det är på ikonen. (Alltså ska jag inte skriva på grekiska eller något annat språk när jag målar en ikon som föreställer något helgon). Själva texten får inte stå på ramen, utan ska stå på "plattan", Det hade något att göra med att plattan symboliserade himlen och ramen var det jordiska eller något.

Men sen finns det andra traditioner. Egyptiska ikoner. Ryska ikoner. Grekiska ikoner. Romerskt katolska ikoner. Och så alla vi som har målat ikoner utan att riktigt veta vad vi håller på med utan bara kopierat - och ibland då faktiskt kopierat fel på fel på fel...

Det gäller att vara lite om sig och kring sig.

Vi fick också lära oss att när man börjar måla en ikon så ska man göra korstecknet och man ska be för sitt arbete. Och man ska tänka på det helgonet som man håller på att måla och man ska göra det i tystnad.

Nu går vi ju en kurs - så det är klart vi talar en del för vi måste ju få undervisning, men det är väldigt tyst faktiskt. Och jag vet inte hur mycket vi tänker på helgonen vi målar, det känns mest som om vi tänker på tekniker.

En annan sak var att man skulle be till Jesus varje gång man skulle välja färg. Min kompis Eva sa till mig att jag borde måla ikoner i andra färger (av någon anledning så är mina ikoner röda och gula... Se bild nedan). Men jag svarade att det var Jesus som sa åt mig att välja de färgerna. :-)

Jag har i dag jobbat vidare på min ikon och börjar närma mig slutet, tror jag. Jag hoppas att jag tickat i rätt boxar i checklistan ovan. Men jag håller också på att titta och jobba på mina tidigare ikoner och upptäcker då saker som faktiskt blivit fel. Lite skrivtecken som blivit glömda eller saker som blivit lite tokigt. Jag fyller i lite linjer och sånt.

I dag har det heller inte varit riktigt lika varmt och det har varit skönt. Det har till och med kommit några droppar regn.

Så här såg min ikon ut i slutet på dagen. Den är inte riktigt klar ännu. Det ska till en vit kant runt ramen, och guldet ska förstärkas i håret. Och det finns säkert en mängd andra små detaljer som ska fixas. Men det går ju att få en aning om hur den kommer att se ut.

Det här är mina ikoner som jag håller på att greja med samtidigt.

Det här är också mina ikoner som jag håller på med.

Så här fin utsikt har jag från min arbetsplats. På kvällarna är det fantastiskt vackert över Vättern.

En av deltagarna - håller på med uppljusning av ansiktet

En av deltagarna - har gjort uppljusning och ska börja måla korset till Jesus.

En av deltagarna - ska nog börja med kant runt ramen.

En av deltagarna - gör en ikon med en duk med massa veck.

Ytterligare en deltagare gjorde ikonen med vecken.

En av deltagarna - håller också på med uppljusningarna

En av deltagarna - håller på att färdigställa en ikon som hon börjat på vid en annan kurs.

Wettershus levererar när det gäller solnedgångar.

Hejdå bordet... vi ses imorn...

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?