Bengt Pleijel RIP

 Jag hade egentligen förberett ett annat inlägg. 

Men i morse kom beskedet att prästen Bengt Pleijel, som varit stiftsgårdspräst här på Åh stiftgård, fått lämna jordelivet och gått till sin Himmelska fader. 

Hans barn skriver på Bengts sida:(där hans eget sista inlägg är från 25 oktober)

Vår älskade pappa

Bengt Pleijel

har tidigt idag på Alla Helgons dag

lämnat jordelivet för att gå till Jesus.

 

I onsdags fick han åka akut till NÄL och den operation som var planerad till 17 november gjordes istället nu. Det var en större och mer riskabel operation den här gången, och han var överens med läkaren om att ifall hjärtat stannade så skulle det inte göras några återupplivningsförsök.

 

Han överlevde operationen och fick leva ytterligare två dagar, och vi fick möjlighet att besöka honom på sjukhuset. Hans sista ord var till en i personalen: "Jag är färdig nu. Gud har hämtat mig".

 

Han ville skicka denna psalm som en hälsning till er alla:

 

Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig.

Du på korset lider, jag tillbeder dig.

 

Jesus, du har uppstått, nu är graven tom.

Jag står där förundrad, o mysterium.

 

Du har gått till Fadern, står inför hans tron,

ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.

 

Jesus, du är med oss, genom liv och död,

nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.

 

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd:

Jesus är min herre, han gör allting nytt.

 

Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son.

Pris ske dig, du Ande, i all evighet.

 

Anne-Mette, Heidi, Erik

 

Berit Simonsson som varit ledare på Åh i sin ungdom skriver:

 

Bengt Pleijel

31.1.1927- 31.10 2020

Alla helgons dag

 

Jesus säger; ”Vår vän sover, men jag går för att väcka honom” Joh 11:11

Att ”Jesus är min vän den bäste”, det var Bengts trygga övertygelse, i livet och inför döden.

 

Man säger med rätta att varje människa är unik – men somliga är nog mera unika än andra, och Bengt var en sådan.

 

Många är vi som nu kommer att minnas personliga möten med Bengt, leende kommer vi att påminna oss om ord, uttryck och finurligheter. Bengt hade många gåvor, en av dem vare hans ”ordglädje” och ordrikedom. Han hade en alldeles speciell förmåga att formulera svåra saker på ett enkelt sätt.

En som tidigt såg Bengts unika gåvor var biskopen Bo Giertz som handplockade honom till att bli föreståndare på Åh Stiftsgård. En tjänst som Bengt hade till sin pensionering.

 

Bengts mångåriga tjänst på Åh sammanföll med den karismatiska förnyelsens början i Göteborgs stift och i Svenska kyrkan. Åh blev under den helige Andes ledning och med Bengt som ett redskap, en plats dit många reste från hela landet för att få ta del av gudstjänstglädje, bibelläsningsglädje, böneglädje. Och för att genom den själavård som Bengt tillsammans med sin hustru Annika utövade, få hjälp till en omstart eller nystart i tron på Jesus.

 

Bengt var också med vid starten och framväxten av det som skulle komma att bli Oasrörelsen i Sverige. Stödet från honom och den inspirerande bibelundervisning han bidrog med är ovärderligt!

Vid mitt sista möte med Bengt, bara någon vecka innan han fick sluta sitt liv här på jorden, så pratade vi om något som han funderade på, som han ofta återkom till och också kände oro för: ”Hur kan vi hjälpa människor att läsa bibeln?”

 

Det var en fråga som sysselsatte Bengt hela livet och Bengt skrev sina många bibelvandringar, höll föredrag, idkade själavård, firade gudstjänster - alltid med samma syfte, att hjälpa människor att upptäcka mer av Jesus.

 

Vi är många som har anledning att tacka Herren för denne VDM -Verbi Divini Minister - ”det gudomliga ordets tjänare.”

 

En av dem är jag,

Berit Simonsson

 

För mig, som också mött Bengt här på Åh stiftsgård när han var präst, och efteråt, förvånades alltid av att han verkade känna igen mig. Jag fick en glad hälsning på min födelsedag, ofta med en liten språklig knorr. 

 

Den här helgen, Alla helgons helg, som så många år varit det stora "hemliga" mötet för Åhianerna, när ungdomarna fått träffas och få undervisning och fira gudstjänst - så fint att Bengt fick lämna jorden just i dag. 

 

På gården, där bara vi ikonkursen är här, har flaggan i dag hängt på halv stång. Vi har vid vår middagsbön sjungit psalmen som Bengt skrev den svenska texten till. Det har varit fint att få vara här. Solen har strålat och havet har legat spelgelblankt hela dagen. Jorden har hållit andan. 

Vila i frid!

En underlig tid

 Just nu befinner jag mig på Åh. Vi ska ha helgkurs här som startar på morgonen. Vi nio personer som kommer att vara här är de enda som kommer att befinna sig på gården - eftersom det stora ungdomsläger som också skulle varit på gården igår ställdes in. Detta på grund av de nya riktlinjerna som igår skickades ut från Folkhälsomyndigheterna och VGR.

Bedömningen är ändå att vi kan genomföra vår kurs. Vi kommer att vara extremt noggranna och hålla avstånd, vädra osv. Vi har alla separata sovrum, egna toaletter osv.

Smittan ska verkligen tas på allvar. Genom mitt jobb och de som arbetar på sjukhuskyrkan vet jag hur situationen såg ut i våras på intensivvårdsavdelningen. Jag vet hur besvärligt det har varit för sjukvårdspersonal. Och det är viktigt att hålla restriktioner.

Men kyrkorna i Göteborgs stift har också fått uppmaning från biskop Susanne. Sluta inte fira gudstjänst - men var noga. Följ rekommendationer och anpassa till den lokala situationen. Men vi i kyrkan ska fira gudstjänst. Om det behöver återgå till hur det var i våras när det endast firades gudstjänst med tjänstgörande präst, musiker och vaktmästare vet vi inte ännu. Men vi ska inte sluta fira gudstjänst. De sociala medierna och datorn gör ändå att vi dela med varandra och vara med. Det är givetvis inte som att vara tillsammans i ett och samma rum - men nu får vi laga efter läge. 

Och just nu ska vi få sitta här på Åh och måla ikoner. Få komma ner i tempo, koncentrera oss på det helgon vi ska måla. Be våra tideböner. Ja, det blir fint. Men det blir annorlunda.

Så här gick det med...

Följ med på en liten bildresa med Ömhetens Gudsmoder. Den här ikonen har min blivande svärdotter fått. Men den var inte färdigmålad när hon fick den. Nu är den det.

Detta har hänt.

Jag började i mars när jag var på kurs. Målade över mönstret och satt guld.

 Jag hade målat lite hemma. Och sen hade jag målat två dagar när jag tillsammans med Eva satt och jobbade i Mölndal när vi hade ikonmålningsverkstad. Då hann jag så här långt. Nu var den med till Wettershus.

Grundfärg och veck på manteln. Börjat ljusa upp ansiktet och händerna. Lite guld på Jesus kläder.

Ögon - de behövde ögon för att komma till liv.

Jesus har fått glora.

Maria har också fått gloria och jag har skrivit bokstäverna. Båda har fått en riktig pussmun. Och jag har målat en ram (det gjorde jag innan bokstäverna - så att bokstäverna skulle hamna OK i förhållande till ramen.

Munnen har dämpats (underläppen). Jag har börjat runda ut kinden på Maria - den var alldeles för snäv. Jag har ljusat upp Maria och Jesus. Rättat till linjer, jobbat med ögonen.

Jag behövde få upp halslinjen upp till örat. Som tur var hade jag sparat färgen som gick att använda. Sen blandade jag lite nytt också.

Nu är den i princip klar. Maria har fått stjärnorna. Halsen har fått en annan rundning. Kinden har fått färdig rundnig. Linjer är ditlagda och bordtagna i lämpliga mängder.

Och här får ikonen sin slutbehandling

Här blir ikonen välsignad.

Vernissage sista dagen

Sista dagen på kursen målar vi numera alltid hela förmiddagen fram till middagsbönen och lunchen. Efter lunchen städar vi undan alla våra saker och gör i ordning salen.

Sen sätter vi upp alla ikonerna och så sätter vi oss ner och tittar på våra resultat och hur de ser ut och diskuterar igenom de olika ikonerna. Det är oerhört givande och man kan verkligen se skillnader, likheter och vad vi har åstadkommit.

Här sitter vi och tittar på hela den imponerande ikonraden.

Så här lika och ändå olika är de fem målningarna, där vi alla har utgått från samma bild.

Hela kursen och alla våra ikoner.

När vi har gjort detta tar vi med oss de ikoner som är färdiga och går till kapellet och får dem välsignade. Det är en mycket fin stund.

Slutresultatet är det viktigaste

När jag åkte till den här sommarkursen hade jag bestämt mig för att inte ens försöka bli klar med min ikon Den gode Herden. Och jag är väldigt glad att jag hade bestämt mig för det. Jag hade en annan ikon som skulle bli klar och det var mer kvar på den än jag tänkt från början.

Det jag tar med mig från den här kursen är Evas ord när hon pratade teknik. Om du läst tidigare på bloggen så har jag pratat om uppljusningarna. Och jag har kanske också visat hur man lägger olika lager och ljusar upp mer och mer. Det finns olika tekniker för detta - och det är bra att ha en grund.

Men när Eva började prata om det så var hon tydlig och visade förlagan och sa - Det är slutresultatet som räknas - hur vi tar oss dit är inte lika viktigt.

Med det ville hon säga (som jag tolkar det) är att det är bra med tekniken, och att göra momenten i en viss ordning - det finns en poäng med det. Men - det går också att gå "fram och tillbaka" mellan momenten. Det är inte bara att ljusa upp. Ibland kan man behöva mörka ner. Fylla i olika linjer. Nästan som att gå i en trappa och gå fram och tillbaka, upp och ner i trappan, innan man kommer upp till slutmålet.

Så det är bra att lära sig en teknik - ett sätt att göra - men det är ändå slutresultatet som räknas.

Så skönt.

Så här gick det med min "Den gode Herden" under veckan. Jag lägger upp fotona här, så kan du följa utvecklingen.

"Mönstret" är uppritat på plattan och jag har börjat fylla i linjerna. Använder en ljus brun, Terra Sienna tror jag det var.

Här har jag målat Shellack på bakgrunden för att kunna sätta på guld.

Guldet är påsatt. Jag har börjat måla tunikan med rött.

Här har jag målat grundfärgen på manteln. Jag har målat tunikan och börjat med uppljsningarna, veckan på den. Och jag har målat lite på korset.

Här har jag gjort uppljusningar även på manteln. Jag har målat fåret en gång. Och jag har gjort guldmålningar med akvarellguld.

Jag hade inte fått med mig linjerna i ansiktet när jag målat sankiren. Så jag målade av ansiktet en gång till på ett tunt papper. (Jag hade försökt göra två ansikten först - men det blev inte bra. Så jag tog bort det och gjorde om från början).

Sen passade jag in ansiktet på min platta och tejpade fast. Jag gjorde ett litet kalkerpapper.

Så förde jag in kalkerpappret under det tunna pappret och förde över linjerna.

Och då blev resultatet så här.

När jag fyllt i linjerna så började jag måla morot - grundfärgen för att få till ansiktet.

Då såg Jesus ut så här efter första målningen. Händer och ansikte.

Här har jag gjort en uppljusning - den blev inte så superbra. Jag har också fyllt i Jesus ögon så att det blev en mer tydlig person.

Här har Jesus fått en pussmun - den blev alldeles för röd. Man tar engelskt rött och sen tonas underläppen ner betydligt.

Jag har tonat ner färgen på munnen. Och jag har fyllt i vecken på manteln lite mer.

Dags för glorian. Jag använder passare för att få en jämn gloria. Det gäller att mäta noga och vara noggrann. Den här gången gick det riktigt bra - inga plumpar. 

Så här långt hann jag. En röd gloria med vit kant utanför. En uppljusning i ansiktet och på händer. Ögon och mun. Några skäggstrån. Men det är mycket kvar. Mycket....

Efterbehandling

När en ikon är färdig är det bra att slutbehandla den. Det kan göras på många olika sätt och det har funnit olika traditioner. Jag tänker nu berätta hur jag gjorde med mina färdiga ikoner.

Eva har hittat en spray som hon fått tips av från andra ikonmålare som är proffs. Så det är ett fullgott och bra sätt att skydda sin ikon. Sprayen är enkel att lägga på och den torkar ganska snabbt.

Andra sätt tar betydligt längre tid och ibland månader innan ikonen är helt torr. Det är olja eller vax eller lack. Men nu är det alltså en spray.

En ikon som inte är slutbehandlad är betydligt omtåligare och kan lätt skadas.

Sprayen som vi använde heter Winsor & Newton och finns i helblank, halvblank och matt. Den som Eva använder är halvblank. Sprayen luktar mycket starkt och vi var i ett separat rum med god ventilation. (det går ju heller inte att vara ute eftersom man inte vill ha in pollen, smuts eller små djur i slutbehandlingen)

Lägg upp ikonen på ett underlag som är oömtåligt.

Håll sprayen på lagom långt avstånd. Det ska täcka hela ytan och det ska inte bli omjämnt.

Titta i ljuset för att se så det inte är missat något. Olika färger suger olika mycket, så behandlingen kan behöva göras igen.

Skaka, förbered

Spruta över hela, jämt.

Kolla så det täckt över hela ikonen.

Paletter

Ja, det här är en prylsport - men det tror jag att ni kanske redan märkt. Du kommer själv att märka vilka material och saker du trivs med.

Vi pratade om olika typer av paletter. Det vill säga, det som du blandar och har din färg i.

Det finns små och stora paletter och det finns i plast och porslin. Det finns stora och djupa och det finns mindre. Helt enkelt flera olika.

Vad tycker då jag är mest praktiskt?

Jo, jag använder plastpaletter. De är lätta att ha med sig. Mina paletter har runda hål, vilket gör det enkelt att använda provröret för att krossa och blanda färgen. Jag har några olika paletter. Dels en liten med sex hål. Och en rund med fler mindre hål (köpt på Systrarna Greene) samt en större platspalett.  Och sen har jag några ännu större runda.

Jag tycker det är bra att använda de mindre runda eller de med sex hål för de olika färgerna. Så har jag flera på gång samtidigt. Jag sparar också färgen under tiden som jag målar, för att kunna återgå eller använda de olika uppljusningar som de skulle behövas.

Som Eva (vår lärare på sommarkursen) också påpekade så är fördelen med dessa paletter att det är raka/plana ytor emellan. Så det går att göra blandningar även på den ytan om man behöver det. Som du ser på fotot så sätter jag gladpack på paletten - för att färgen inte ska torka ut för fort. Men det går alltid att "väcka" färgen med hjälp av en droppe ägg samt vatten.

Så här ser mina paletter ut. De små paletterna med sex hål, mindre runda och lite större runda. Jag blandar den stora pytsen med min "grundfärg" och gör de olika uppljusningarna runtom. Jag försöker markera hålet med 1:a, 2:a osv. Och behöver jag göra ytterligare blandningar så gör jag det på den plana ytan.

Här ser du en annan av deltagarna som arbetar på liknande sätt som jag. Mycket blandningar även på den plana ytan.

Här ser du ytterligare en palett - en som inte jag använder så ofta. Jag tycker dessa hål är förstora. Samt att det är svårt att mala med provröret. Här går det att göra extrablandningar i det stora hålet i mitten till exempel.

Det finns också paletter i porslin. De är fina och Eva, vår lärare har superfina, små porslinspaletter som hon har köpt i Japan. Men de är tyngre att ta med sig. Det går också att hitta till exempel snigelfat på en secondhand, som går alldeles utmärkt att använda.