Bengt Pleijel RIP

 Jag hade egentligen förberett ett annat inlägg. 

Men i morse kom beskedet att prästen Bengt Pleijel, som varit stiftsgårdspräst här på Åh stiftgård, fått lämna jordelivet och gått till sin Himmelska fader. 

Hans barn skriver på Bengts sida:(där hans eget sista inlägg är från 25 oktober)

Vår älskade pappa

Bengt Pleijel

har tidigt idag på Alla Helgons dag

lämnat jordelivet för att gå till Jesus.

 

I onsdags fick han åka akut till NÄL och den operation som var planerad till 17 november gjordes istället nu. Det var en större och mer riskabel operation den här gången, och han var överens med läkaren om att ifall hjärtat stannade så skulle det inte göras några återupplivningsförsök.

 

Han överlevde operationen och fick leva ytterligare två dagar, och vi fick möjlighet att besöka honom på sjukhuset. Hans sista ord var till en i personalen: "Jag är färdig nu. Gud har hämtat mig".

 

Han ville skicka denna psalm som en hälsning till er alla:

 

Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig.

Du på korset lider, jag tillbeder dig.

 

Jesus, du har uppstått, nu är graven tom.

Jag står där förundrad, o mysterium.

 

Du har gått till Fadern, står inför hans tron,

ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.

 

Jesus, du är med oss, genom liv och död,

nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.

 

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd:

Jesus är min herre, han gör allting nytt.

 

Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son.

Pris ske dig, du Ande, i all evighet.

 

Anne-Mette, Heidi, Erik

 

Berit Simonsson som varit ledare på Åh i sin ungdom skriver:

 

Bengt Pleijel

31.1.1927- 31.10 2020

Alla helgons dag

 

Jesus säger; ”Vår vän sover, men jag går för att väcka honom” Joh 11:11

Att ”Jesus är min vän den bäste”, det var Bengts trygga övertygelse, i livet och inför döden.

 

Man säger med rätta att varje människa är unik – men somliga är nog mera unika än andra, och Bengt var en sådan.

 

Många är vi som nu kommer att minnas personliga möten med Bengt, leende kommer vi att påminna oss om ord, uttryck och finurligheter. Bengt hade många gåvor, en av dem vare hans ”ordglädje” och ordrikedom. Han hade en alldeles speciell förmåga att formulera svåra saker på ett enkelt sätt.

En som tidigt såg Bengts unika gåvor var biskopen Bo Giertz som handplockade honom till att bli föreståndare på Åh Stiftsgård. En tjänst som Bengt hade till sin pensionering.

 

Bengts mångåriga tjänst på Åh sammanföll med den karismatiska förnyelsens början i Göteborgs stift och i Svenska kyrkan. Åh blev under den helige Andes ledning och med Bengt som ett redskap, en plats dit många reste från hela landet för att få ta del av gudstjänstglädje, bibelläsningsglädje, böneglädje. Och för att genom den själavård som Bengt tillsammans med sin hustru Annika utövade, få hjälp till en omstart eller nystart i tron på Jesus.

 

Bengt var också med vid starten och framväxten av det som skulle komma att bli Oasrörelsen i Sverige. Stödet från honom och den inspirerande bibelundervisning han bidrog med är ovärderligt!

Vid mitt sista möte med Bengt, bara någon vecka innan han fick sluta sitt liv här på jorden, så pratade vi om något som han funderade på, som han ofta återkom till och också kände oro för: ”Hur kan vi hjälpa människor att läsa bibeln?”

 

Det var en fråga som sysselsatte Bengt hela livet och Bengt skrev sina många bibelvandringar, höll föredrag, idkade själavård, firade gudstjänster - alltid med samma syfte, att hjälpa människor att upptäcka mer av Jesus.

 

Vi är många som har anledning att tacka Herren för denne VDM -Verbi Divini Minister - ”det gudomliga ordets tjänare.”

 

En av dem är jag,

Berit Simonsson

 

För mig, som också mött Bengt här på Åh stiftsgård när han var präst, och efteråt, förvånades alltid av att han verkade känna igen mig. Jag fick en glad hälsning på min födelsedag, ofta med en liten språklig knorr. 

 

Den här helgen, Alla helgons helg, som så många år varit det stora "hemliga" mötet för Åhianerna, när ungdomarna fått träffas och få undervisning och fira gudstjänst - så fint att Bengt fick lämna jorden just i dag. 

 

På gården, där bara vi ikonkursen är här, har flaggan i dag hängt på halv stång. Vi har vid vår middagsbön sjungit psalmen som Bengt skrev den svenska texten till. Det har varit fint att få vara här. Solen har strålat och havet har legat spelgelblankt hela dagen. Jorden har hållit andan. 

Vila i frid!

En underlig tid

 Just nu befinner jag mig på Åh. Vi ska ha helgkurs här som startar på morgonen. Vi nio personer som kommer att vara här är de enda som kommer att befinna sig på gården - eftersom det stora ungdomsläger som också skulle varit på gården igår ställdes in. Detta på grund av de nya riktlinjerna som igår skickades ut från Folkhälsomyndigheterna och VGR.

Bedömningen är ändå att vi kan genomföra vår kurs. Vi kommer att vara extremt noggranna och hålla avstånd, vädra osv. Vi har alla separata sovrum, egna toaletter osv.

Smittan ska verkligen tas på allvar. Genom mitt jobb och de som arbetar på sjukhuskyrkan vet jag hur situationen såg ut i våras på intensivvårdsavdelningen. Jag vet hur besvärligt det har varit för sjukvårdspersonal. Och det är viktigt att hålla restriktioner.

Men kyrkorna i Göteborgs stift har också fått uppmaning från biskop Susanne. Sluta inte fira gudstjänst - men var noga. Följ rekommendationer och anpassa till den lokala situationen. Men vi i kyrkan ska fira gudstjänst. Om det behöver återgå till hur det var i våras när det endast firades gudstjänst med tjänstgörande präst, musiker och vaktmästare vet vi inte ännu. Men vi ska inte sluta fira gudstjänst. De sociala medierna och datorn gör ändå att vi dela med varandra och vara med. Det är givetvis inte som att vara tillsammans i ett och samma rum - men nu får vi laga efter läge. 

Och just nu ska vi få sitta här på Åh och måla ikoner. Få komma ner i tempo, koncentrera oss på det helgon vi ska måla. Be våra tideböner. Ja, det blir fint. Men det blir annorlunda.