Ny kurs i Örträsk i mars 2018

Nu finns det en ny chans att gå på ikonmålningskurs i Örträsk. Så här skriver kursarrangörerna.

Välkommen till ikonmålningskurs till Örträsk Akademien.
Läraren på kursen är den kända ikon-och freskomålaren Konstantinos Xenopoulos från Grekland.
Undervisningen är helt individuell vilket möjliggör alla nivåer, från nybörjare till mycket erfarna ikonmålare.
Vi målar enligt Bysantinsk tradition

Kursdeltagarna väljs i principen "först till kvarn får mala".
Vill du vara med hör av dig till Arja eller Åsa,
eller skicka mail iconpaintingcourse@hotmail.com,
så får ni mera information.
Bifogar kursinbjudan.
med vänliga hälsningar Arja  +46702192641 och Åsa +46702226765

Örträsk

Vännerna Eva och Per-Erik är två av deltagarna i året kurs i Örträsk, som jag har gjort reklam för här på bloggen ett par gånger. Där är det de grekiska ikonmålarna Konstantinos och Chrysostomos Xenopoulos som lär ut ikonmålning.

Där målar man ikoner på staffli och läraren målar före på en ikon och sedan målar eleven efter på sin egen ikon.

SVT nyheter gjorde ett reportage och det kan du ser här

SVT Västerbotten>>  (reportaget börjar 8 min in i sändningen)

Eva Forssell Aronsson berättar om ikonmålningskursen.

Ägg och vatten

Äggemultion har jag skrivit om förut. Det är den blandningen som vi använder för att binda färgen.

Äggemultionen gör du på en äggula - använd gärna ekologiskt ägg. Du tvättar försiktigt äggulan så att så den är så fri från äggvita som möjligt. Det gör du antingen under rinnande kallt vatten eller genom att rulla äggulan försiktigt på en tidning. När den är så ren som möjligt så gör hål på hinnan och häll äggulan i en kopp.

Sen blandar du med lika mycket torrt vitt vin eller vinäger. Den här blandningen kan du förvara i rumstemperatur - men den klarar sig givetvis bättre om den står i kylskåp över natten eller när du nte använder den.

Sen råder det olika skolor när du ska måla.

Några lärare jag gått för säger att man ska blanda lika delar vatten i färgen (typ fyra droppar äggemultion och fyra droppar vatten). Använd en liten spruta eller en pimpett så har du kontroll över mängden.

Andra lärare säger att de bara använder äggemultion.

Jag vet inte vad som blir bäst egentligen. För mycket ägg så blir färgen för blank. För mycket vatten så blir den för lös. 

Lagom är alltid bäst.

Jag använde mest äggemultion den här gången och spädde alltid upp mina färger med en droppe ägg och väldigt lite vatten.

Men då var det en av deltagarna som sa att det var bättre att alltid "väcka färgen" (när det torkat) med vatten. För det är vattnet som dunstat bort när färgen torkat in - inte ägget. Och det låter ju helt logiskt. Så det får jag tänka på nästa gång.

Ikonmålning - en materialsport

Tja, lite skämtsamt kan jag säga att ikonmålning är en materialsport. Varför? Jo, för att jag vill ha så bra saker som möjligt, för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. Och bra saker behöver inte vara dyra.

Vi hade alla valt lite olika sätt att förvara vårt målningsmaterial.

Själv har jag samlat på mig små platsburkar, äggkoppar, små blandkoppar, och massa andra material. Det går att hitta i pysselaffärer eller på loppisar. Du kommer snart att hitta det som funkar bäst för dig.

Så här ser en av deltagarnas bord ut. Olika typer av blandkoppar, både i plast och porslin.

Så här kan du förvara färgerna. I små burkar (så kallade filmburkar, kan hittas hos fotografer, men det finns även i välsorterade pysselaffärer.) Välj färgburkar med skruvlock eller annat lock som sitter fast ordentligt. Genomskinliga burkar gör det enklare att se vilken färg det är.

Vanliga plastlådor för att förvara allt materialet - gör det enkelt att förflytta och förvara materialet.

Det går också alldeles utmärkt att ha materialet i en vanlig kasse.

En vanlig glassburk för att förvara färgburkarna och en tandborstmugg för att förvara penslarna - det fungerar alldeles utmärkt också! Här ser du också "flugnätet" eller flugparaply eller vad det heter. Den sätter du över ikonen när du målar så att det inte fastnar damm eller djur i färgen.

Brädan, blandkoppar, glaslåda, glasburkar att förvara penslarna i under målning samt glasburkar för vatten.

Här är en av deltagarna som samlat på sig många färger. Hon har köpt små burkar med skruvlock på Panduro. Hon förvarar dem i platsburkar så går att sätta ihop. Hon har dessutom flera olika blandkoppar och föredrar porslin, även om de är tyngre. Men de blir inte repiga.

Här ser du att hennes två lådor går att sätta ihop.

Det här är en så kallad "pysselväska" som en av deltagarna hade. Fördelen med den är att den har hjul och handtag precis som en resväska - men många fler fack än en resväska.

En av deltagarna använde blandskedar till kaffe för att ta upp färgen från burken. Hon var till och med så duktig att hon skrev på varje pinne vilken färg det var - så det inte blandades i onödan.

Här ser du hur porslinsblandkopparna används - det går att stryka av färgen ordentligt och också blanda till nya färger över hela blandkoppen.

En annan deltagare hade också en plastlåda för sina färger - hennes lock var "vågigt" och hon därför kunde hon lägga upp sina färger. Då är det lätt att hålla koll på vad du har och plocka rätt färg när du behöver. 

Vernissage och välsignelse

På lördagens förmiddag fick vi måla och göra färdigt det som behövdes. Efter lunch packade vi ihop våra ikonmålningssaker och sen hade vi vernissage och genomgång. Då ställer vi upp alla ikonerna och så tittar vi på dem, de olika uttrycken och vad som blivit bra.

Därefter gick vi till kapellet med våra ikoner och hade en välsignelsegudstjänst. Det blev mycket fint och det var väldigt många ikoner med i år. Jag hade ju till exempel alla mina med mig.

Det var en fin stund och det känns högtidligt.

Jag kommer nog att berätta lite mer under veckan om olika småsaker - som hur man kan packa sitt material. Eller hur man ska sköta sina penslar. Eller hur man kan tänka med ägg och vatten. Men nu är vi alla hemma, njuter av att få krypa ner i vår egen säng och tänka på ikonerna som vi fått med oss hem.

Här förbereder vi utställningen

Jag vill också vara med på bild

Här är tre av alstren under veckan

Här är ytterligare fler alster

Och här är ytterligare ikoner

Två olika Jesusbilder

Tre olika Gudsmodern från Tihvin (som vi målade förra året)

Här är tre Gudsmodern - med samma skiss, men så olika uttryck

Gudsmodern från Vallamo och en Jesus

Lars-Anders berättar

Alla ikonerna

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Här är vi alla vid våra ikoner

Här är vi vid de ikoner som vi gjort färdigt under veckan, vid vår "ikonverkstad".

Dessa ikoner välsignades under avslutningsgudstjänsten.

Grattis - du har gjort dig en ikon!

"Grattis, du har gjort dig en ikon". Orden var min lärare, Patricia, efter att hon tittat på min Mandylion. Och hon hade ett stort leende på läpparna. (och jag med!) Med några få fix så är den faktiskt färdig.

För dig som har följt min blogg, så vet du att detta har aldrig inträffat förut. Jag har aldrig blivit färdig med en ikon under den kursen som jag gått. Men någon gång ska vara den första.

(Och det kändes lite skönt att vara klar - för jag tog också fram den ikonen som jag började på när jag var på kurs här för två år sedan. Den är långt ifrån klar. Jag försökte börja måla, men det blev bara fel. så jag försökte måla över. Det blev bara fel. Så jag försökte ta bort med ägg och vatten. Det gick inte så bra. Så jag fick skrapa bort... I morgon ska jag försöka igen. Då får vi se hur det går.)

Och så gäller det att komma ihåg de där reglerna som man ska ha i minnet när man målar ikoner (de skrev jag om för ett år sedan här>>) och särskilt regel nummer sex:

Bli inte avundsjuk på din nästas arbete, hennes framgång blir också din.

Det är så lätt att jämföra och titta på de andra. De har gjort så snygga skuggor, de har gjort övergångarna så fint, deras ögon blev perfekta, färgerna blev så bra... Listan kan göras lång. Men, min ikon är min ikon. Och nu har jag bestämt mig för att jag är färdig med den och jag är nöjd. Jag har också bestämt att jag är färdig med alla de andra ikonerna som jag tog med mig. Jag har som jag skrivit fixat och trixat lite med dem. Men nu är de klara.

Det är klart - skulle jag säga att de inte är klara och ta med dem nästa år igen så skulle jag säkert hitta något som kunde bli ännu bättre. Men då tänker jag så här - då får jag väl göra en ny ikon, med de nya erfarenheterna. För just nu kunde jag så här. Good eunogh!

Här är mina ikoner som jag har skött om lite i dag.

I morgon ska vi måla på förmiddagen. Efter lunchen så packar vi ihop och har sedan en genomgång där vi tittar på alla våra ikoner och talar om dem. Och sen har vi en välsignelsegudstjänst med ikonerna.

Kan man välsigna en ikon flera gånger? Tja, varför inte? Jag har ju fått välsignelsen två gånger om dagen när jag varit på Wettershus. Varför skulle en ikon inte kunna få välsignelse flera gånger då? Och jag säger igen vad jag sagt förut - det är inte ikonen - bilden i sig vi tillber - utan det är personen på ikonen som vi ber till och tänker på!

I dag fick vi följa med Patricia in på hennes rum för att titta på den ikon som hon håller på att måla. Tyvärr fick vi inte ta några foton, eftersom den inte är klar ännu och det är en beställning. Men det var en ikon som var cirka en meter hög. Den var så stor att vi fick lägga ner den på hennes säng för att vi skulle kunna titta på den (och för att packa upp den ur alla filtar och skydd). En Jesus Kristus som sitter på tronen på en regnbåge, med en pergamentrulle i handen. Otroligt vacker! Men den är inte riktigt färdig ännu. Patricia har i princip målat det mesta - Irma är hennes mentor och bollplank. Det är också Irma som har gjort skissen till ikonen.

Jag undrade om hon hade större penslar när hon målar så stort - men det sa hon att hon inte hade. Utan storlek sex var den pensel hon använde. Det var nästan så jag tappade hakan i golvet - till den stora ikonen! Jag hoppas den blir klar snart så vi kan åka och titta på den där den ska hänga.

På kvällen berättade vår kaplan Lars-Anders om ikoner och bildstriden och hur kyrkan sett på ikoner genom tiderna. Det är helt tydligt att det har varit kontroversiellt - och det är det fortfarande. En del kristna säger att man inte kan avbilda Gud och Jesus - andra säger att detta är ett sätt att be till dem och till helgonen.

Vad vi kan konstatera är att det har blivit betydligt vanligare att det finns ikoner i våra kyrkor, även i Svenska kyrkan. Själv har jag inte varit van vid det och reagerade från början att det var något konstigt. Men med tiden så ser jag och har förstått hur det kan hjälpa till i bönelivet.

Och jag tror personligen att våra invandrarkyrkor har bidragit till detta. Nu är det inte ovanligt att vi delar gudstjänst och gudstjänstlokal med flera olika kristna syskon. Det gör också att vi blandar våra traditioner och ritualer. Ikoner är en del av detta.

Jag kan också avslöja att det blir en ikonmålningskurs nästa år på Wettershus, den här veckan. Temat blir troligen Johannes Döparen. Detta för att vi ska kunna en egen ikonostas hemma. Då har man Jesus i mitten. Till vänster har man Maria som tittar mot Jesus. På höger sida har man Johannes Döparen som tittar på Jesus. Sen kan man bygga på med Ärkeänglar utanför dem och utanför änglarna kan man har Petrus och Paulus. Så det går att komma tillbaka många kurser!

Det jag har gjort på kvällen är att jag har lagt på ett skyddande lager av äggemultion och vatten på alla mina ikoner. Då är de lite mer tåliga. Det som är lurigt är bara när man har använt akvarellguld - som jag har gjort. Då kan det lossna, så jag fick vara extremt försiktig och jag fick liksom snedda förbi guldet. Får se hur det ser ut i morgon i ljuset. Jag trodde ju att jag skulle olja in några - men det får bli nästa år. Kanske.

Ytterligare en sak som har varit på bra på den här kursen är att det har varit en massör här. Så jag har verkligen lyxat till det och gått på massage i tre dagar i rad. När man kan få ha det så bra så är det helt OK.

Det blev inte så många foton i dag. Men jag tog en när jag skulle måla en linje - en kantlinje. Med hjälp av linjal (med möbeltassar så den får en liten distans) så målar man raka och fina linjer mellan ramen och motivet. Det blir så snyggt (om man får till linjen vill säga). Vi använder ett ritstift.

Här ser du linjalen och hur jag ska måla en linje mellan det röda och det gula på ikonen. Jag använder ett ritstift som man fyller med färg. Det gäller att vara försiktig så att alla färgen inte ramlar ut på ett ställe - det hände mig - två gånger...

Och så här blev bilden när kanten är ditritad (och fixad från klumparna som blev när det kom för mycket färg).

Flitens lampa lyser - detta är strax efter nästan alla gått. Men många kommer tidigt på morgonen och stannar sent på kvällen för att hålla på med ikonerna och bli färdiga.

När blir en ikon en ikon?

När blir en ikon en ikon - tja, det är en fråga man kan ställa sig faktiskt. Och det hänger ihop med en massa olika traditioner och med antagna regler från olika kyrkor.

Vi gick ikväll igenom en del regler för när en ikon får kallas en ikon.

Överskriften är "Hur vet jag att min ikon följer kyrkans kanon?".
(Då får vi börja med att definiera vad "kyrkan" är i det här sammanhanget. Och det är den ortodoxa kyrkan. Allt som hände före år 1054 är gemensamt med romerskt katolska kyrkan (fast så hette den ju inte då). Men 1054 blev det en stor brytning och den ortodoxa och den romerskt katolska kyrkan bröt med varandra och bannlyste varandra. Och alla helgon som fanns innan 1054 är giltiga i båda kyrkorna. Alla helgon efter det i den romerskt katolska kyrkan räknas inte i den ortodoxa. Så vet ni det).

Vi går vidare med reglerna.
"En målning kan inte välsignas och kan inte anses vara en ikon på grund av att

• den endast är en detalj av en ikon och inte en hel ikon (man får alltså inte måla av bara en person i en stor ikon och sen kalla det "porträttet" för en ikon.)
• den endast är en detalj av en väggmålning.
• den är en skiss av en ikon och inte en regelrätt målad ikon.
• målningen är slarvigt utförd.
• den saknar namn, titel eller symboler för namn (det ska alltid gå att veta vem det är som är på ikonen genom att namnet står eller vilken festdag det är)
• de heliga saknar rätta attribut (tex ska Petrus ha nycklar, änglar har alltid pannband, evangelister har bokrullar)
• de heliga har inte regelrätta kläder och/eller färger på kläderna
• texten innehåller stavfel eller felaktig inskription
• den inte har någon fest- eller minnesdag i den ortodoxa kalendern
• inga världsliga symboler får finnas på en ikon.

Ja, som ni förstår så är det en hel del som man måste hålla sig till, om man vill måla en ikon enligt den ortodoxa traditionen. När man ska skriva namnet på den som är på ikonen så skriver man alltid på det språk som man själv talar eller det språk som talas där ikonen ska vara. Detta för att du ska veta vem det är på ikonen. (Alltså ska jag inte skriva på grekiska eller något annat språk när jag målar en ikon som föreställer något helgon). Själva texten får inte stå på ramen, utan ska stå på "plattan", Det hade något att göra med att plattan symboliserade himlen och ramen var det jordiska eller något.

Men sen finns det andra traditioner. Egyptiska ikoner. Ryska ikoner. Grekiska ikoner. Romerskt katolska ikoner. Och så alla vi som har målat ikoner utan att riktigt veta vad vi håller på med utan bara kopierat - och ibland då faktiskt kopierat fel på fel på fel...

Det gäller att vara lite om sig och kring sig.

Vi fick också lära oss att när man börjar måla en ikon så ska man göra korstecknet och man ska be för sitt arbete. Och man ska tänka på det helgonet som man håller på att måla och man ska göra det i tystnad.

Nu går vi ju en kurs - så det är klart vi talar en del för vi måste ju få undervisning, men det är väldigt tyst faktiskt. Och jag vet inte hur mycket vi tänker på helgonen vi målar, det känns mest som om vi tänker på tekniker.

En annan sak var att man skulle be till Jesus varje gång man skulle välja färg. Min kompis Eva sa till mig att jag borde måla ikoner i andra färger (av någon anledning så är mina ikoner röda och gula... Se bild nedan). Men jag svarade att det var Jesus som sa åt mig att välja de färgerna. :-)

Jag har i dag jobbat vidare på min ikon och börjar närma mig slutet, tror jag. Jag hoppas att jag tickat i rätt boxar i checklistan ovan. Men jag håller också på att titta och jobba på mina tidigare ikoner och upptäcker då saker som faktiskt blivit fel. Lite skrivtecken som blivit glömda eller saker som blivit lite tokigt. Jag fyller i lite linjer och sånt.

I dag har det heller inte varit riktigt lika varmt och det har varit skönt. Det har till och med kommit några droppar regn.

Så här såg min ikon ut i slutet på dagen. Den är inte riktigt klar ännu. Det ska till en vit kant runt ramen, och guldet ska förstärkas i håret. Och det finns säkert en mängd andra små detaljer som ska fixas. Men det går ju att få en aning om hur den kommer att se ut.

Det här är mina ikoner som jag håller på att greja med samtidigt.

Det här är också mina ikoner som jag håller på med.

Så här fin utsikt har jag från min arbetsplats. På kvällarna är det fantastiskt vackert över Vättern.

En av deltagarna - håller på med uppljusning av ansiktet

En av deltagarna - har gjort uppljusning och ska börja måla korset till Jesus.

En av deltagarna - ska nog börja med kant runt ramen.

En av deltagarna - gör en ikon med en duk med massa veck.

Ytterligare en deltagare gjorde ikonen med vecken.

En av deltagarna - håller också på med uppljusningarna

En av deltagarna - håller på att färdigställa en ikon som hon börjat på vid en annan kurs.

Wettershus levererar när det gäller solnedgångar.

Hejdå bordet... vi ses imorn...

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?

Mandylion - den första bilden av Kristus

Vi målar ju Mandylion - den första bilden av Kristus. Jag trodde ju i min enfald att det var en bild - men det är ju som vanligt många olika versioner. Jag borde ha lärt mig, kan man ju tycka.


Historien om Mandylion är som följer.
En kung - Abgar av Edessa, var sjuk. Han hade hört om Jesus, och ville att Jesus skulle komma och bota honom. En av kung Abgars tjänare åkte för att be Jesus komma. Men Jesus kunde inte komma. Tjänaren försökte måla av Jesus, men strålglansen runt honom var för stark, det gick inte att måla Jesus.

Men då tog Jesus och blötte ner sitt ansikte och så torkade han sig på en duk. När han hade torkat sig så blev det en bild på Jesus på duken.  (Det är därför Jesus skägg kan vara lite stripigt på bilderna, för det är blött.) Den tog tjänaren med sig tillbaka till kung Abgar och han blev frisk.

Bilden sattes upp vid stadsporten och alla fick tillbe Jesus när de gick in i staden.

Givetvis blev det krig. Vid något tillfälle så murades bilden in i en mur, tillsammans med en lampa. Och sen glömdes den bort. Efter många år hittades bilden igen. Då var bilden intakt. Lampan lyste fortfarande. Och på stenen mitt emot fanns det också en bild av Jesus - en spegelbild av den på tyget. Den kallas för Keramidion. (Därför finns det versioner av bilden både med en duk och med plan bakgrund.)

Båda dessa bilder togs senare till Konstantinopel som var det stora religiösa centret. Men nu är det ingen som vet var det finns.

Det finns ytterligare två föremål som sägs vara bilder av Jesus. Det är Veronicas svetteduk (den som Jesus torkades av med när han gick på Golgata) och det är Svepeduken som finns i Turin nu. (Den har jag faktiskt varit och tittat på, fast det är en kopia man får se).

Alla dessa föremål sägs avspegla Jesus och det är svårt att förklara hur bilderna har kommit till.

Det finns en önskan om kristen enhet. Jag läser just i dag om Sveriges Kristna Råd som befinner sig nere i Rom där den katolske biskopen Anders Aborelius blivit kardinal. Där skriver Karin Wiborn om det arbetet som just nu vittnar om en större öppenhet emot varandra i den kristna världen.

Navigering

”Kyrkoledarnas närvaro i Rom bådar gott för det kristna enhetsarbetet i Sverige”

Det finns helt enkelt många versioner av den här bilden också. Och det är väl bra tänker jag. Det visar på hur vi alla kan se Jesus - fast på lite olika sätt. 

Och det är aldrig ikonen eller bilden vi tillber - det är alltid personen som är på bilden. Precis som med ett fotografi. Om du har ett foto på en människa du älskar och tittar på det så är det ju inte fotot i sig du tänker på - utan det är personen du älskar som du tänker på. 

Ska vi hålla fast vid det gamla och inte ändra oss - eller ska vi vara öppna och låta oss påverkas av varandras traditioner? Det är en svår knäckfråga och den lär jag inte lösa i den här bloggposten. Men den ställer verkligen saker och ting på sin spets. Har jag eller du rätt?

Nu är det morgonbön.