Grattis - du har gjort dig en ikon!

"Grattis, du har gjort dig en ikon". Orden var min lärare, Patricia, efter att hon tittat på min Mandylion. Och hon hade ett stort leende på läpparna. (och jag med!) Med några få fix så är den faktiskt färdig.

För dig som har följt min blogg, så vet du att detta har aldrig inträffat förut. Jag har aldrig blivit färdig med en ikon under den kursen som jag gått. Men någon gång ska vara den första.

(Och det kändes lite skönt att vara klar - för jag tog också fram den ikonen som jag började på när jag var på kurs här för två år sedan. Den är långt ifrån klar. Jag försökte börja måla, men det blev bara fel. så jag försökte måla över. Det blev bara fel. Så jag försökte ta bort med ägg och vatten. Det gick inte så bra. Så jag fick skrapa bort... I morgon ska jag försöka igen. Då får vi se hur det går.)

Och så gäller det att komma ihåg de där reglerna som man ska ha i minnet när man målar ikoner (de skrev jag om för ett år sedan här>>) och särskilt regel nummer sex:

Bli inte avundsjuk på din nästas arbete, hennes framgång blir också din.

Det är så lätt att jämföra och titta på de andra. De har gjort så snygga skuggor, de har gjort övergångarna så fint, deras ögon blev perfekta, färgerna blev så bra... Listan kan göras lång. Men, min ikon är min ikon. Och nu har jag bestämt mig för att jag är färdig med den och jag är nöjd. Jag har också bestämt att jag är färdig med alla de andra ikonerna som jag tog med mig. Jag har som jag skrivit fixat och trixat lite med dem. Men nu är de klara.

Det är klart - skulle jag säga att de inte är klara och ta med dem nästa år igen så skulle jag säkert hitta något som kunde bli ännu bättre. Men då tänker jag så här - då får jag väl göra en ny ikon, med de nya erfarenheterna. För just nu kunde jag så här. Good eunogh!

Här är mina ikoner som jag har skött om lite i dag.

I morgon ska vi måla på förmiddagen. Efter lunchen så packar vi ihop och har sedan en genomgång där vi tittar på alla våra ikoner och talar om dem. Och sen har vi en välsignelsegudstjänst med ikonerna.

Kan man välsigna en ikon flera gånger? Tja, varför inte? Jag har ju fått välsignelsen två gånger om dagen när jag varit på Wettershus. Varför skulle en ikon inte kunna få välsignelse flera gånger då? Och jag säger igen vad jag sagt förut - det är inte ikonen - bilden i sig vi tillber - utan det är personen på ikonen som vi ber till och tänker på!

I dag fick vi följa med Patricia in på hennes rum för att titta på den ikon som hon håller på att måla. Tyvärr fick vi inte ta några foton, eftersom den inte är klar ännu och det är en beställning. Men det var en ikon som var cirka en meter hög. Den var så stor att vi fick lägga ner den på hennes säng för att vi skulle kunna titta på den (och för att packa upp den ur alla filtar och skydd). En Jesus Kristus som sitter på tronen på en regnbåge, med en pergamentrulle i handen. Otroligt vacker! Men den är inte riktigt färdig ännu. Patricia har i princip målat det mesta - Irma är hennes mentor och bollplank. Det är också Irma som har gjort skissen till ikonen.

Jag undrade om hon hade större penslar när hon målar så stort - men det sa hon att hon inte hade. Utan storlek sex var den pensel hon använde. Det var nästan så jag tappade hakan i golvet - till den stora ikonen! Jag hoppas den blir klar snart så vi kan åka och titta på den där den ska hänga.

På kvällen berättade vår kaplan Lars-Anders om ikoner och bildstriden och hur kyrkan sett på ikoner genom tiderna. Det är helt tydligt att det har varit kontroversiellt - och det är det fortfarande. En del kristna säger att man inte kan avbilda Gud och Jesus - andra säger att detta är ett sätt att be till dem och till helgonen.

Vad vi kan konstatera är att det har blivit betydligt vanligare att det finns ikoner i våra kyrkor, även i Svenska kyrkan. Själv har jag inte varit van vid det och reagerade från början att det var något konstigt. Men med tiden så ser jag och har förstått hur det kan hjälpa till i bönelivet.

Och jag tror personligen att våra invandrarkyrkor har bidragit till detta. Nu är det inte ovanligt att vi delar gudstjänst och gudstjänstlokal med flera olika kristna syskon. Det gör också att vi blandar våra traditioner och ritualer. Ikoner är en del av detta.

Jag kan också avslöja att det blir en ikonmålningskurs nästa år på Wettershus, den här veckan. Temat blir troligen Johannes Döparen. Detta för att vi ska kunna en egen ikonostas hemma. Då har man Jesus i mitten. Till vänster har man Maria som tittar mot Jesus. På höger sida har man Johannes Döparen som tittar på Jesus. Sen kan man bygga på med Ärkeänglar utanför dem och utanför änglarna kan man har Petrus och Paulus. Så det går att komma tillbaka många kurser!

Det jag har gjort på kvällen är att jag har lagt på ett skyddande lager av äggemultion och vatten på alla mina ikoner. Då är de lite mer tåliga. Det som är lurigt är bara när man har använt akvarellguld - som jag har gjort. Då kan det lossna, så jag fick vara extremt försiktig och jag fick liksom snedda förbi guldet. Får se hur det ser ut i morgon i ljuset. Jag trodde ju att jag skulle olja in några - men det får bli nästa år. Kanske.

Ytterligare en sak som har varit på bra på den här kursen är att det har varit en massör här. Så jag har verkligen lyxat till det och gått på massage i tre dagar i rad. När man kan få ha det så bra så är det helt OK.

Det blev inte så många foton i dag. Men jag tog en när jag skulle måla en linje - en kantlinje. Med hjälp av linjal (med möbeltassar så den får en liten distans) så målar man raka och fina linjer mellan ramen och motivet. Det blir så snyggt (om man får till linjen vill säga). Vi använder ett ritstift.

Här ser du linjalen och hur jag ska måla en linje mellan det röda och det gula på ikonen. Jag använder ett ritstift som man fyller med färg. Det gäller att vara försiktig så att alla färgen inte ramlar ut på ett ställe - det hände mig - två gånger...

Och så här blev bilden när kanten är ditritad (och fixad från klumparna som blev när det kom för mycket färg).

Flitens lampa lyser - detta är strax efter nästan alla gått. Men många kommer tidigt på morgonen och stannar sent på kvällen för att hålla på med ikonerna och bli färdiga.

När blir en ikon en ikon?

När blir en ikon en ikon - tja, det är en fråga man kan ställa sig faktiskt. Och det hänger ihop med en massa olika traditioner och med antagna regler från olika kyrkor.

Vi gick ikväll igenom en del regler för när en ikon får kallas en ikon.

Överskriften är "Hur vet jag att min ikon följer kyrkans kanon?".
(Då får vi börja med att definiera vad "kyrkan" är i det här sammanhanget. Och det är den ortodoxa kyrkan. Allt som hände före år 1054 är gemensamt med romerskt katolska kyrkan (fast så hette den ju inte då). Men 1054 blev det en stor brytning och den ortodoxa och den romerskt katolska kyrkan bröt med varandra och bannlyste varandra. Och alla helgon som fanns innan 1054 är giltiga i båda kyrkorna. Alla helgon efter det i den romerskt katolska kyrkan räknas inte i den ortodoxa. Så vet ni det).

Vi går vidare med reglerna.
"En målning kan inte välsignas och kan inte anses vara en ikon på grund av att

• den endast är en detalj av en ikon och inte en hel ikon (man får alltså inte måla av bara en person i en stor ikon och sen kalla det "porträttet" för en ikon.)
• den endast är en detalj av en väggmålning.
• den är en skiss av en ikon och inte en regelrätt målad ikon.
• målningen är slarvigt utförd.
• den saknar namn, titel eller symboler för namn (det ska alltid gå att veta vem det är som är på ikonen genom att namnet står eller vilken festdag det är)
• de heliga saknar rätta attribut (tex ska Petrus ha nycklar, änglar har alltid pannband, evangelister har bokrullar)
• de heliga har inte regelrätta kläder och/eller färger på kläderna
• texten innehåller stavfel eller felaktig inskription
• den inte har någon fest- eller minnesdag i den ortodoxa kalendern
• inga världsliga symboler får finnas på en ikon.

Ja, som ni förstår så är det en hel del som man måste hålla sig till, om man vill måla en ikon enligt den ortodoxa traditionen. När man ska skriva namnet på den som är på ikonen så skriver man alltid på det språk som man själv talar eller det språk som talas där ikonen ska vara. Detta för att du ska veta vem det är på ikonen. (Alltså ska jag inte skriva på grekiska eller något annat språk när jag målar en ikon som föreställer något helgon). Själva texten får inte stå på ramen, utan ska stå på "plattan", Det hade något att göra med att plattan symboliserade himlen och ramen var det jordiska eller något.

Men sen finns det andra traditioner. Egyptiska ikoner. Ryska ikoner. Grekiska ikoner. Romerskt katolska ikoner. Och så alla vi som har målat ikoner utan att riktigt veta vad vi håller på med utan bara kopierat - och ibland då faktiskt kopierat fel på fel på fel...

Det gäller att vara lite om sig och kring sig.

Vi fick också lära oss att när man börjar måla en ikon så ska man göra korstecknet och man ska be för sitt arbete. Och man ska tänka på det helgonet som man håller på att måla och man ska göra det i tystnad.

Nu går vi ju en kurs - så det är klart vi talar en del för vi måste ju få undervisning, men det är väldigt tyst faktiskt. Och jag vet inte hur mycket vi tänker på helgonen vi målar, det känns mest som om vi tänker på tekniker.

En annan sak var att man skulle be till Jesus varje gång man skulle välja färg. Min kompis Eva sa till mig att jag borde måla ikoner i andra färger (av någon anledning så är mina ikoner röda och gula... Se bild nedan). Men jag svarade att det var Jesus som sa åt mig att välja de färgerna. :-)

Jag har i dag jobbat vidare på min ikon och börjar närma mig slutet, tror jag. Jag hoppas att jag tickat i rätt boxar i checklistan ovan. Men jag håller också på att titta och jobba på mina tidigare ikoner och upptäcker då saker som faktiskt blivit fel. Lite skrivtecken som blivit glömda eller saker som blivit lite tokigt. Jag fyller i lite linjer och sånt.

I dag har det heller inte varit riktigt lika varmt och det har varit skönt. Det har till och med kommit några droppar regn.

Så här såg min ikon ut i slutet på dagen. Den är inte riktigt klar ännu. Det ska till en vit kant runt ramen, och guldet ska förstärkas i håret. Och det finns säkert en mängd andra små detaljer som ska fixas. Men det går ju att få en aning om hur den kommer att se ut.

Det här är mina ikoner som jag håller på att greja med samtidigt.

Det här är också mina ikoner som jag håller på med.

Så här fin utsikt har jag från min arbetsplats. På kvällarna är det fantastiskt vackert över Vättern.

En av deltagarna - håller på med uppljusning av ansiktet

En av deltagarna - har gjort uppljusning och ska börja måla korset till Jesus.

En av deltagarna - ska nog börja med kant runt ramen.

En av deltagarna - gör en ikon med en duk med massa veck.

Ytterligare en deltagare gjorde ikonen med vecken.

En av deltagarna - håller också på med uppljusningarna

En av deltagarna - håller på att färdigställa en ikon som hon börjat på vid en annan kurs.

Wettershus levererar när det gäller solnedgångar.

Hejdå bordet... vi ses imorn...

Jag funderar en hel del på detta med traditioner och vad som är rätt och fel. Hur vi kan prata om enhet men ändå hålla fast vid det som just jag eller min kyrka vill. Hur ska vi lyckas enas? Ett litet hopp är det ju ändå när jag läser om Sveriges Kristna Råd och de stora ekumeniska mötena som sker. Om påven som vill förändra. Om andra som vill mötas och förändra. Hur mycket kan vi förändra utan att tappa bort Jesus. Då gäller det kanske att alltid ha honom i blickfånget - så att vi alltid kan landa i honom i allt vi gör. Då borde det ju inte gå så himla snett - eller?

Mandylion - den första bilden av Kristus

Vi målar ju Mandylion - den första bilden av Kristus. Jag trodde ju i min enfald att det var en bild - men det är ju som vanligt många olika versioner. Jag borde ha lärt mig, kan man ju tycka.


Historien om Mandylion är som följer.
En kung - Abgar av Edessa, var sjuk. Han hade hört om Jesus, och ville att Jesus skulle komma och bota honom. En av kung Abgars tjänare åkte för att be Jesus komma. Men Jesus kunde inte komma. Tjänaren försökte måla av Jesus, men strålglansen runt honom var för stark, det gick inte att måla Jesus.

Men då tog Jesus och blötte ner sitt ansikte och så torkade han sig på en duk. När han hade torkat sig så blev det en bild på Jesus på duken.  (Det är därför Jesus skägg kan vara lite stripigt på bilderna, för det är blött.) Den tog tjänaren med sig tillbaka till kung Abgar och han blev frisk.

Bilden sattes upp vid stadsporten och alla fick tillbe Jesus när de gick in i staden.

Givetvis blev det krig. Vid något tillfälle så murades bilden in i en mur, tillsammans med en lampa. Och sen glömdes den bort. Efter många år hittades bilden igen. Då var bilden intakt. Lampan lyste fortfarande. Och på stenen mitt emot fanns det också en bild av Jesus - en spegelbild av den på tyget. Den kallas för Keramidion. (Därför finns det versioner av bilden både med en duk och med plan bakgrund.)

Båda dessa bilder togs senare till Konstantinopel som var det stora religiösa centret. Men nu är det ingen som vet var det finns.

Det finns ytterligare två föremål som sägs vara bilder av Jesus. Det är Veronicas svetteduk (den som Jesus torkades av med när han gick på Golgata) och det är Svepeduken som finns i Turin nu. (Den har jag faktiskt varit och tittat på, fast det är en kopia man får se).

Alla dessa föremål sägs avspegla Jesus och det är svårt att förklara hur bilderna har kommit till.

Det finns en önskan om kristen enhet. Jag läser just i dag om Sveriges Kristna Råd som befinner sig nere i Rom där den katolske biskopen Anders Aborelius blivit kardinal. Där skriver Karin Wiborn om det arbetet som just nu vittnar om en större öppenhet emot varandra i den kristna världen.

Navigering

”Kyrkoledarnas närvaro i Rom bådar gott för det kristna enhetsarbetet i Sverige”

Det finns helt enkelt många versioner av den här bilden också. Och det är väl bra tänker jag. Det visar på hur vi alla kan se Jesus - fast på lite olika sätt. 

Och det är aldrig ikonen eller bilden vi tillber - det är alltid personen som är på bilden. Precis som med ett fotografi. Om du har ett foto på en människa du älskar och tittar på det så är det ju inte fotot i sig du tänker på - utan det är personen du älskar som du tänker på. 

Ska vi hålla fast vid det gamla och inte ändra oss - eller ska vi vara öppna och låta oss påverkas av varandras traditioner? Det är en svår knäckfråga och den lär jag inte lösa i den här bloggposten. Men den ställer verkligen saker och ting på sin spets. Har jag eller du rätt?

Nu är det morgonbön.

Ärkebiskopen överlämnade en ikon till påven

Jag vet inte om ni har sett det här - men ärkebiskop Antje Jackelén och kardinal Anders Aborelius var nere i Rom hos påven i Vatikanen.

Detta för att tacka för det möte som skedde i Lund i oktober när påven besökte Lunds domkyrka för att högtidlighålla reformationen vid en stor ekumenisk gudstjänst som Vatikanen bjöd in till. Vid den gudstjänsten, som var helt unik i sitt slag, lästes också den fem imperativen upp. En gemensam intention om att arbeta tillsammans.

Ärkebiskop Antje och kardinal Anders åkte till Rom för att tacka för det mötet och med sig hade de en ikon som Lars Gerdman hade målat av Den helige Franciskus.

Här berättar ärkebiskop Antje om det mötet och du kan se ikonen som överlämnades.

En ganska bra dag i dag!

Har ganska nyss kommit in på rummet. Det är svårt att slita sig från ikonerna. Det finns så mycket man bara vill göra. Bara ett streck där eller en skugga här eller något...

Men ibland är det bara att tänka att det är nog bättre att göra det där imorgon, när jag är pigg och det är bättre ljus.

Annars började dagen med att jag gick och duschade. Det är inga duschar på rummet utan dessa ligger i huset bredvid. Så jag hade med mig allt jag behövde... trodde jag. När jag står i duschen och är genomblöt så inser jag att jag inte har min handduk med mig... Men som den rådiga kvinna jag är så löste jag det, även om det inte blev som jag tänkt från början.

Efter morgonbön och frukost så började vi måla igen. Och några av kurskamraterna började olja in sina ikoner som de har gjort färdigt förut. Inoljning gör man för att ikonerna ska bli mer hållbara. Det som också händer att färgerna fördjupas och blir mer intensiva. En ikon behöver ha torkat minst ett år innan den kan oljas in.

Min kompis Eva, som var med mig på Wettershus för tre år sedan, har gått många fler kurser än jag och har varit i Vallamo och åkt till Örträsk och dessutom målat flera ikoner hemma. Så hon har verkligen blivit biten. Duktig är hon också. Hon hade med sig två stora ikoner (som hon målat i Örträsk) och två lite mindre som skulle oljas in.

Ikonerna måste ligga plant och på plast eller sånt. Sen häller man på oljan och för runt den så att den täcker hela ytan. Sen får man hålla på att föra runt oljan på ikonen hela dagen, för olika färger suger olika mycket. När man märker att ikonen är "mättad" så torkar man bort överflödet och låter ikonen "torka". Det här tar nästan en hel dag. I morgon får de se om det behövs fyllas på mer.


Det finns fler sätt att skydda sin ikon också. Först och främst ska man lägga på ett skyddande lager med äggemulsion och vatten när man är klar. Det har jag gjort på en av mina ikoner som jag har med mig. Jag trodde jag skulle kunna olja in den - men det går inte att göra när man nyss lagt på äggemulsionen och vattnet. Ett annat sätt är att gnida in den med bivax. Det är en av deltagarna som har gjort det med sina ikoner, men jag har inte sett hur man gör. Det går också att fernissa ikonen - men det har ingen gjort här i alla fall.

I dag har vi också haft tillgång till en massör här. Så jag fick taktil massage i nästan två timmar. Det var superskönt och välbehövligt. Massören är kvar i två dagar till, jag hoppas jag får möjlighet att gå någon mer gång.

När det gäller min ikon så har jag i dag börjat med uppljusningarna. Det har tagit tid och det måste det få göra. Det är svårt att få till uppljusningarna så det blir bra. Varje lager ska ju göras flera gånger. Det gäller att man lägger på uppljusningarna, som börjar med "morotsfärgen" så det täcker. Framförallt där det ska bli ljusast på slutet. Och så ska det inte vara några skarvar. Och så ska det vara snyggt. Och så... Det är mycket att tänka på. Men jag har tagit det lugnt och jag har inte stressat. Och när jag inte kunnat jobba på min ikon för att den har behövt att vila så har jag plockat fram någon av de andra ikonerna som jag tagit med mig och grejat lite med dem.

Här ser ni hur Patricia har gjort en skiss på de olika uppljusningarna. Första lagret - bara morot (som man målar på det gröna, sankiren, som man har målat först. Nästa lager är lite ljusare och lite mindre. Nästa lager lite mer ljusare och lite mindre. Sen har Patricia lagt på fjärde lagret och också fyllt i håret. Och sista ansiktet är i princip färdigt. 

En sån här skiss är guld värd att ha att titta på när man ska försöka göra sina egna uppljusningar.

I går skrev jag om min bräda. Det är en superbra liten pryl som man har handen på när man målar. På det viset slipper man spänna sig och kan lite lättare hålla koll på penseln. (är tanken i alla fall). Så här ser det ut då när jag målar.


På kvällen hade vi undervisning och pratade lite om ikonostaser - hur de ser ut och hur ikonerna sitter uppsatta på dem. Och om olika sätt att måla ikon och om bildstriden. 

Sen har det varit en helt onödigt vacker solnedgång även i kväll. Och vi har gått omkring lite i retreat-trädgården och vi hade vår lektion i Franciskushuset som är ganska nybyggt. Det är också till för de som pilgrimsvandrar på Fransicusleden som går förbi Wettershus. Det går att sova över i det huset (men man måste ringa före).

Huvud och hår - så långt kom jag i dag

Så har först hela dagen gått till ända. Vi har haft strålande vackert väder, men det är inte så varmt. Och framförallt inte så varmt som det var för två år sedan när vi höll på att förgås i arbetsrummet.

Men dagen ramas in av de gemensamma bönerna. Vi börjar med morgonbön innan frukost. Det är middagsbön innan lunch/middag mitt på dagen och på kvällen har vi aftonbön. Det är skönt att få vila i dessa bönestunder. Under morgon och aftonbönerna berättar kaplanen något om olika ikoner. Så även den blir en lärostund.

Och det är viktigt att komma ihåg. Det är inte ikonen man vördar. Inte på något sätt. Utan personen som är avbildad. Så är det är Kristusikon - så är det Jesus Kristus man tänker på och ber till - inte till ikonen. Den är bara ett hjälpmedel.

Nu orkar jag inte fixa till bilderna - men så här ser ikonen ut när den är behandlad med schellack och mixtion. Om man tar på ytan så kan man eventellt höra ett litet gnissel - då är den OK.

Så lägger man försiktig på ett ark med bladguld. Lagt guld ligger - det går inte att flytta. Tryck till försiktigt.

Ta bort skyddspappret. Förhoppningsvis sitter då guldet kvar där det är lim och ingen annanstans.

Så här såg ikonen ut när jag satt på guldet och lappat och lagat. I morgon ska jag ta bort överflödet och trycka till allt guld så det blir snyggt.

När vi hade haft morgonbön och frukost var det dags att sätta på guldet. Vi hade satt schellack och mixton igår - nu hade det torkat (det kändes nästan helt torrt, men det är helt rätt). Sen sätter man på guldet försiktigt. Lägger ner guldet och lagt guld ligger - det går inte att flytta. Sen trycker man försiktigt fast guldet. Och sen tar man bort skyddspappret. Förhoppningsvis sitter guldet kvar där det är lim och inte på de andra ställena... Det funkade nästan. Jag fick laga och lappa lite. Först satte jag allt guld så mycket som det gick. Sen lät jag den vila några timmar. Därefter tog jag tunt, tunt med mixton igen och så fick jag lappa med lite guld försiktigt. Jag tror det har blivit OK. Men jag har inte riktigt vågat ta bort.

När man tar bort guldet från där det inte är limmat så tar man en mjuk borste och borstar mycket försiktigt ifrån kanterna (aldrig in emot). Förhoppningsvis så blir det fina kanter. Sen kan man ta en bomullstuss och göra rent kanterna försiktigt. Det ska jag göra i morgon.

Sen blandade jag till sankir eller sankyr - det vill säga bottenfärgen på ansiktet. Jag valde en väldigt mörkgrön i dag. Jag tror det blir bra. Bottenfärgen är ju sedan skuggorna som blir kvar i ansiktet. Sankiren stryks på många, många gånger och det gäller att "lyfta" med ansiktet upp mellan lagren. Lite pill med det.

Första lagret med sankyr (eller sankir). Det ser för hemskt ut. Sen lägger man på flera lager på färg. Och man målar åt olika håll så att det verkligen täcker.

Så här blev han när bottenfärgen var klar. Och när jag lyft upp och fyllt i linjerna. Man målar alltså ansiktet och håret.

Sen fyllde jag i linjerna igen. Och därefter målade jag håret på Jesus. Den här Jesus ska ha lockar målade av guld så jag tog en mörk bottenfärg och målade håret. Därefter har jag försökt att måla vackra lockar på Jesus. Det är inte lätt...

En ikon är alltid vacker. Kammat hår, tjusiga lockar och vackert. Det är väl egentligen bara Johannes döparen som kan vara lite rufsig. Men det är väldigt, väldigt svårt att måla en rak linje kan jag tala om.

Så är så min ikon ut när jag lämnade den ikväll. Håret har blivit mörkt och jag har fyllt i guldlockar.

Då är det väldigt bra med stödbrädan som jag använder hela tiden. Utan den hade jag inte klarat mig. På den vilar jag handen så att jag lättare kan styra penseln, så det blir nästan som jag tänkt i alla fall.

En av de sakerna som jag gjorde medan jag väntade på att guldet skulle fastna och när bottenfärgen torkade var att ägna mig åt mina andra ikoner. Jag tog till exempel upp den här Mariaikonen. Jag hade målat hennes stjärnor (en på pannan och en på var axel.) Men jag tyckte de var så fula. Så jag tog bort dem. Det gör man genom att blöta upp försiktig med vatten och sedan bara ta bort färgen.  

Här har jag tagit bort två stjärnor och den sista är kvar.

Med hjälp av vatten och en mjuk pensel kan man lyfta bort färgen.

Här har jag målat en ny stjärna i pannan och håller på med en av stjärnorna på axeln.

Det är roligt för jag känner mig säkrare att kunna göra saker själv utan att behöva fråga hela tiden. Så jag pillar lite med mina gamla ikoner som inte är färdiga. Det är lite linjer som ska rättas till, lite skuggor här och där och sånt. Det är roligt.

Vi är otroligt flitiga hela tiden. Ofta råder en djup koncentration och tystnad i rummet. Ibland hörs en suck när någon kommer på att de måste andas också när de målar...

Några av oss har ju gått på kurser tillsammans. Bland annat är vi tre som gjort just den där Mariabilden. Trots att vi har samma underlag och samma bild så blir resultatet så här:

Tja, det går väl inte att se när den är upp och ner (jag orkar inte fixa det nu). Men så här olika kan det blir alltså.

Wettershus är otroligt vackert så ni får med lite miljöbilder också.

När jag lämnade min arbetsbänk i kväll så såg det ut så här.

Några av de ikoner som jag håller på med. I morgon är det bara att fortsätta!
Det är så roligt det här!

I kväll hade vi också undervisning och fick veta lite mer om just Mandylion, Veronicas svetteduk och Svepeduken i Turin - tre olika bilder och avbildningar av Jesus som finns och som det finns massa berättelser och legender om.

Wettershus igen

Den här bloggposten kunde ha många rubriker.
Äntligen här!
Som jag längtat!
Åter på Wettershus!
Mandylion - den första bilden av Kristus
Inte utan min bräda! (får utveckla den senare i veckan.)

Ja, som ni förstår så är jag åter på en veckas ikonmålningskurs på Wettershus. Vi anlände i eftermiddags till ett Wettershus är det blåser och solen skiner och regnet öser ner - ungefär som det är i resten av landet också. Men vad gör det? Vi ska ju sitta och måla ikon.

Den här kursen började vi med kaffe och presentation av Wettershus retreatgård. Sen gick vi till Öppenhetens rum och pratade om den ikon vi ska måla den här kursen. Nämligen Mandylion - den första bilden av Kristus. Och oj... vad mycket det fanns att veta om den ikonen. Och vad många versioner det finns. Jag ska försöka återkomma till den och berätta mer.

En massa olika versioner av samma ikon

Men efter vi fått information så skulle vi välja vilken av alla versionerna som vi ville skriva (det heter ju så när man målar ikoner.)

Sen var det bara att börja som vanligt. Ta ett kalkerpapper. Rita av motivet och inte slarva med någon av linjerna - linjearbetet i början är så viktigt. Var noggrann!

Efter motivet är avritat och avkollat att allt stämmer så suddar man in baksidan med färgpulver - sedan klistrar du fast motivet på plattan med tejp. Därefter för du över alla linjerna igen på plattan. Det blir som kalkeringspapper. Därefter fyller du i linjerna med färg och pensel.

Det här är bra, det är ett utmärkt sätt att lära känna motivet och få lära känna alla linjer och allt som händer i bilden.

Jag valde en Mandylion med hel gloria. Det här är ju ett motiv med bara Kristus ansikte (kort historia. En kung ville att Jesus skulle komma och bota honom från spetälska. Kungens man försökte måla av Jesus för att ta med sig bilden till kungen. Men det gick inte. Jesus kunde inte komma men tvättade sig i ansiktet och torkade sig på en duk - och då blev det ett avtryck på duken. Den fick kungens man med sig till kungen och han blev frisk. Detta är alltså den första bilen på Kristus och kallas också "Av icke mänsklig hand gjord". )

Jag har alltså valt en Jesus där det är hel gloria runt hela huvudet. Och den glorian ska vara i guld.

Så efter linjerna var ritade på plattan så var det att måla shellack där guldet ska sitta. Flera lager för att "låsa" plattan. Och mellan varje lager så ska man sandpappra med fint, fint sandpapper så det blir helt jämt. När det är gjort och torrt så lägger man på ett lager med lim som heter Mixtion. Det läggs tunt, tunt och sen torkar man bort överflödet och sen tar man ett papper och suger upp överflödet (fast det inte ser ut som det finns något kvar.) Sen ska limmet torka i tolv timmar och i morgon kan vi sätta på guld. Då ska ytan kännas torr, fast den ska gnissla när man för fingret över. Vi får hoppas att det inte varit för varmt i rummet i natt.

När jag och min vän Eva åkte till Wettershus i dag så passade vi på att göra två studiebesök i två otroligt intressanta kyrkor på vägen. Vi stannade först i Bottnaryds kyrka och sedan i Habo kyrka. Jag har aldrig varit med om maken vilka kyrkor! Det är också ett sätt att måla ikoner - fast på svenskt vis kan man säga. De vill också berätta via bilder.

Jag får lägga upp en längre bloggpost om det senare också. Nu är det sent och jag måste gå och lägga mig för att orka med morgondagen. Jag ser så fram emot att få fortsätta.

Det är också "ikonklinik". Vi har fått ta med oss ikoner som vi inte är färdiga med så vi ska kunna få hjälp med dem. Och du som har läst min blogg någon gång vet ju att jag aldrig blir klar med någon av mina ikoner... så jag har en hel hop med mig, som jag hoppas ska bli klara någon gång...

Utsikten från mitt rum på Wettershus

x

Här målar jag på schellack - efter att jag målat på bilden på plattan

Så här såg ikonen ut när jag gick till mitt rum.

Här gnider jag in färgpulver på baksidan av min ritning

Här för jag över bilden till plattan