onsdag 29 juni 2016

Gör om gör rätt... igen!

Dagen började med att jag vaknade 4.30. Men jag somnade om - och försov mig! Så jag behövde nog semester. Men det innebar att jag missade morgonbönen i morse. Men jag hann till frukosten.

Och sen började vi måla på våra ikoner. Det visade sig när jag började borsta bort guldet att jag hade lite för hårt pensel. Jag lyckades skada guldet på några ställen och sen hade jag missat något litet hörne. Så det blev till att bättra på. Nytt lim - ny väntan och sedan gick det bättre.
Här borstar jag bort guldet med en mjuk pensel. Inte tillräckligt mjuk visade det sig.

Här kan man se hur det blivit skador på guldet när jag borstat med penseln. Och jag tyckte den var väldigt mjuk. Men inte tillräckligt alltså.


 På förmiddagen fick vi sedan vår lilla teorilektion som vi skulle haft igår kväll. Vi pratade om ikonen historia. Om bildstriden, om olika typer av ikoner, om öst och väst, traditioner osv. Väldigt intressant.
Enligt traditionen så är det evangelisten Lukas som är den första ikonmålaren. Och sen finns ikonen "av icke människohand gjord" som föreställer Jesus Kristus. Det är en duk där han torkat av sig - och så blev det en bild. Den skickades till en kung som blev frisk. Och sedan murades den in i en mur och hittades flera 100 år senare.


I dag har vi börjat måla sankir eller sankyr - jag tror man kan säga båda. Det betyder kroppsfärgen. Och den är olivgrön. Här kan ni se en provbräda som Patricia har målat. Den gröna är grundfärgen, Sankiren. Sen är det fem uppljusningar varav den sista är den färdiga bilden.
Så först lägger man på en "morotsfärg" och därefter ljusar man uppfärgen och tar in färgfältet lite varje gång. Men - och detta är viktigt för det hade ju jag inte fattat. Man kan måla varje lager flera gånger. Så man målar kanske lager 1 två eller tre gånger. Och sen målar man lager 2 också två eller tre gånger. Och så håller man på.

Vi har målat grundfärgen i dag och i morgon ska vi gemensamt gå igenom de olika uppljusningarna.
När man börjar måla på sankiren så ser det helt knäppt ut. Man lägger på många många lager. Kanske 8-10 stycken.
Så här ser det ut när jag håller på att måla första lagret med sankir.

Och så här ser det ut när sankiren är färdigmålad (men den uppmärksamme noterar att jag glömt att måla håret på Jesusbarnet - så det fick jag komplettera med senare.)
Sen har jag målat Marias mantel. Och Jesusbarnets dräkt också. För det ska till en massa veck och uppljusningar där också.
När man målar första lagret med färgen på manteln så gäller det att hålla tungan rätt i mun, så att man inte målar där det inte ska målas. Det lyckades givetvis jag att göra. Men då går det att ta bort. Med vatten och en bra pensel går det att lyfta bort färgen.
På kvällen efter kvällsmaten hade vi en ny teorilektion. Vi fortsatte att prata om ikonen historia. Och vad en ikon egentligen är. Hur en ikon måste vara för att det ska kunna få kallas ikon.

Och då finns det regler. Och det kan inte räknas som en ikon och välsignas om
  • den endast är en detalj av en ikon och inte en hel ikon (så att man inte förstår sammanhanget. Tex att man bara målar en ängel eller en person från en större ikon så att det inte framgår vad det handlar om).
  • den endast är en detalj av en väggmålning
  • Den är en skiss av en ikon och inte en regelrätt målad ikon
  • målningen är slarvigt utförd
  • den saknar namn, titel eller symboler för namn
  • de heliga saknar rätta attribut
  • de heliga inte har regelrätta kläder och/eller färger på kläderna
  • texten innehåller stavfel eller felaktig inskription
  • den inte har någon fest- eller minnesdag i den ortodoxa kalender
  • innehåller världsliga symboler
Jag tror detta är det österländska reglerna. De har också varit den grenen som hållit betydligt mer på traditionen. Inom väst så har man tagit influenser från annat måleri.

Man kan helt enkelt sammanfatta det med - det ser så olika ut! Och det gör det. Beroende på vilken lärare man har, vilka lärare de har haft så lär man sig lite olika saker.

Men - det är fortfarande roligt att måla ikoner. Och det gäller ju att komma ihåg att en ikon är som ett fotografi. Det vill säga - det är inte själva fotografiet i sig som gör att vi minns personen på fotot. Utan det är personen. Överfört - det är inte ikonen i sig som vördas eller tillbes - utan det är personen på ikonen.

Och med de här bilderna så avslutar jag dagens bloggpost. Det är hög tid att gå och lägga sig - jag satt uppe och fixade lite med alla mina olika ikoner. Får se om det blir godkänt i morgon!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skillnad mellan koptiska och bysantiska ikoner

 Det blev inget blogginlägg igår. Det kommer ett nu stället.  Eva gick ju igenom de olika skillnaderna mellan koptiska och bysantinska ikone...