Boktips Ikonen en enkel introduktion

 

Ikonen

 

Jag har också en bokblogg där jag skriver om böcker som jag har läst. Nu har jag läst den lilla boken om ikoner. En enkel men genomgripande introduktion till ikoner. Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning. Dessutom är den rikt illustrerad med bilder av vackra ikoner, skrivna av Robin Johansson, författaren.

Ikonen

En enkel introduktion

Robin Johansson

Carl Media

78 sidor

2013 (utökade upplagan 2020)

Det här är en liten fickbok. Liten så att den får plats i din (lite större) ficka. I den här boken får du en enkel med väl sammanfattande introduktion till ikonen och bruket av ikoner samt historien bakom.

Robin Johansson har skrivit ikoner under många år, på sin gård på Kållandsö, och har nu givit ut den här boken (igen) i en utökad upplaga. I slutet finns flera betraktelser, andakter till några av ikonerna. 

Boken är illustrerad av vackra bilder med ikoner som Robin Johansson själv skrivit. (Man ritar eller målar inte en ikon, men skriver).

Det är en lätt bok att läsa och den är också lätt att återvända till och njuta av. Om du någonsin funderat lite på ikoner eller undrar vad det är så rekommenderar jag verkligen den här boken. 

 

Wild and crazy

Åh, så svårt det är att komma igång! Jag har prokrastinerat mest hela dagen. Men samtidigt vill jag ju komma framåt. Det är någonting med en ikon som har legat ett tag - den är svår att starta upp igen. 

Men vad har hänt i dag då? 

Jo, jag har jobbat med manteln. Och jag har jobbat med uppljusningar i ansiktet. Och jag har gjort lite på håret. Och på slutet av dagen så gjorde jag en gloria och en ram. Jag tittade på bilder från när jag målade ikonen 2019. Då hade jag en mycket mörkare bakgrundsfärg en vad jag har i dag. Det är nog bättre. Men jag gillar verkligen inte detta med veck. Det är så svårt att få det snyggt. Jag tror nästan att de där stilistiska vecken är enklare än vad det är att göra mjuka veck och övergångar. Fast det är ju egentligen det jag vill. Att göra det sömlöst, utan att man ser de olika lagren och att det bara ser underbart snyggt ut. 

Jag har väl nämnt att vi bor i huvudbyggnaden denna gång. Jag har ett rum med utsikt över fjorden och fullmånen stod vacker i morse också. Det var kallt och månen speglade sig i isen. På dagen kom solen, men jag har inte hunnit ut och promenerat i dag. 

Fullmånen spelglade sig i den tunna isen på fjorden på morgonen.

Solen lyser på dagen.

 

Under dagen får vi hela tiden till oss mer information om ikonmålning och det är bra. I kväll hade vi en föreläsning om "vanliga misstag". Och det var verkligen inte för att klanka ner på någon. Men det finns saker som gör att en ikon inte känns helt rätt. Det kan vara hur man placerar motivet på brädan. Det kan vara hur man målar glorian. Eller hur proportionerna på motiven förhåller sig till varandra. Eller färgvalet. Så vi fick se lite olika exempel som vi diskuterade. Det gör att vi tränar vårt öga för att se hur en ikon ska se ut. 

Vi sitter i ett stort rum och luftigt.

 

En av deltagarna har börjat måla den mycket kända ikonen "Treenigheten". Den är spännande för det är mycket speciella färger som används. Den ena figuren målar man först rosa för att sedan ljusa upp med blått. Sen är det meningen att den ska laseras med blått. Men så här ser det ut. 

Det blir väldigt snyggt - även om det känns mycket konstigt till att börja med. Men det handlar om att veta hur färgerna harmonierar med varandra och vilka effekter det kan ge.

Nå, hur har det gått med min ikon under dagen. 

Här kommer resultatet.

Försökte börja ljusa upp manteln.

Men kom på att magbandet (eller vad det heter) behövde mörkas ner. Så jag laserade det några gånger med en mörk brun färg.

Här har jag börjat ljust upp manteln mer och förstärkt vecken. (Fast jag har laserat ner/tonat ner färgen också)

Ännu mer uppljusning, nu med en gulare ton. Har jobbat med att även lasera ett par gånger för att få en jämnare övergång.

Här har jag målat på glorian. Den gör jag med passare och ritstift.

Här har jag lagt till ramen.

Man ska alltid ha en ram på en ikon - eftersom det är ett fönster mot himlen. Det hjälper oss att se motivet på ikonen.

Här kommer ett smakprov på vad några av de övriga deltagare håller på med. 

En Jesus med lammet.

En Jesus med livets bok. En ganska stor ikonplatta.

Jesus stillar stormen och fångar upp Simon Petrus.

Marias föräldrar träffas när de fått veta att de ska få Maria.

En stor ikon med Maria och Jesus-barnet. En fantastisk bräda.

 

Nå, vad var det som var Wild and Crazy då? Jo, jag kände lite i eftermiddag att jag vågade testa mig fram med olika färger och kombinationer för att få till manteln på ikonen. Jag är inte klar, den ska ljusa upp mer - men jag vågade till slut. Jag har inte så höga ambitioner på wild and crazy...

 

Så svårt att komma igång.

Så är vi tillbaka på Åh stiftsgård. Ett årsskifte har passerat. Vi hade hoppats att det skulle vara en bättre Corona-situation. Men det är det inte. Så just nu är det bara vår kurs på hela gården och vi har fått hela huvudbyggnaden för oss själva. Lyxigt.

Men det är ju tråkigt att inte fler kan vara här. Egentligen skulle gården varit full av Åh-konfirmander, men dessa har ställts in. 

Men vår ikonmålningskurs sitter som sagt stort och luftigt. Långt mellan borden, och påminnelser om handsprit, avstånd osv. 

Jag kom upp igår och det var skönt. Skönt att slippa stressa på morgonen, skönt att få äta lyxig frukost i lugn och ro och titta ut på havet. Och på morgonen vaknade jag av att månen stod helt full på himlen, över fjorden och det var så otroligt vackert. 

Fullmånen står vacker över fjorden. Fotot gör inte månen rättvisa på något sätt!

Vid 9:30 drog vi igång kursen. En helt ny kursdeltagare är med i år. Och sen var vi igång. 

Men jag ska ju måla klart den ikonen jag började på i höstas. Och det är så svårt. Jag lägger upp ikonen på bordet. Jag tittar på den och ser hundra olika saker som ska göras. Men vet inte i vilken ände jag ska börja... Så det blev håret. Och det blev inte bra alls. Så jag gjorde lite nycklar. Det blev så där. Sen målade jag i lite veck i manteln - och det gjorde jag inte som Eva hade sagt åt mig - jag hade inte lyssnat ordentligt. 

Så det är vad jag har hunnit med idag.

Så här såg ikonen ut när jag tog fram den.

Så här såg ikonen ut när jag lämnade den på kvällen.

När en ikon plockas fram som inte är målad på, på ett tag så är det bra att "väcka upp" den lite. Då tar du ägg (lite) och vatten och stryker över hela ikonen. Dammar av den, man man säga, eller duschar, eller tja, väcker upp den. Då är färgerna lite alerta och det blir lättare att måla. Rent praktiskt alltså. 

Men det är en startsträcka för att våga sätta det där första penseldraget. Att ta sig an den första uppgiften. Det är skillnad mot när jag börjar med ett nytt motiv. Då ska det ritas av, kalkeras över, fyllas i osv - det är den startsträckan som behövs. Då längtar jag efter att äntligen få sätta färg på ikonen. Men nu... suck...

Utsikten från målningsbordet.

Upp mot berget på andra sidan vägen ses

 

På kvällen hade Eva ett föredrag eller snarare en genomgång med oss om veck och kläder. Visade på olika sorter och hur det kan se ut. Och då insåg jag att jag verkligen skulle behöva sitta och titta på när någon målade - inte bara se "bild 1" och "bild 2" - och försöka lista ut skillnaden. 

Nä, det här var en bra "startdag" - en lång startsträcka och som jag hoppas ska innebära att jag får gjort mer i morgon. Jag passade på att gå en promenad under eftermiddagen i alla fall och njöt lite av solen och vårvintern. 

Bengt Pleijel RIP

 Jag hade egentligen förberett ett annat inlägg. 

Men i morse kom beskedet att prästen Bengt Pleijel, som varit stiftsgårdspräst här på Åh stiftgård, fått lämna jordelivet och gått till sin Himmelska fader. 

Hans barn skriver på Bengts sida:(där hans eget sista inlägg är från 25 oktober)

Vår älskade pappa

Bengt Pleijel

har tidigt idag på Alla Helgons dag

lämnat jordelivet för att gå till Jesus.

 

I onsdags fick han åka akut till NÄL och den operation som var planerad till 17 november gjordes istället nu. Det var en större och mer riskabel operation den här gången, och han var överens med läkaren om att ifall hjärtat stannade så skulle det inte göras några återupplivningsförsök.

 

Han överlevde operationen och fick leva ytterligare två dagar, och vi fick möjlighet att besöka honom på sjukhuset. Hans sista ord var till en i personalen: "Jag är färdig nu. Gud har hämtat mig".

 

Han ville skicka denna psalm som en hälsning till er alla:

 

Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig.

Du på korset lider, jag tillbeder dig.

 

Jesus, du har uppstått, nu är graven tom.

Jag står där förundrad, o mysterium.

 

Du har gått till Fadern, står inför hans tron,

ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.

 

Jesus, du är med oss, genom liv och död,

nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.

 

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd:

Jesus är min herre, han gör allting nytt.

 

Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son.

Pris ske dig, du Ande, i all evighet.

 

Anne-Mette, Heidi, Erik

 

Berit Simonsson som varit ledare på Åh i sin ungdom skriver:

 

Bengt Pleijel

31.1.1927- 31.10 2020

Alla helgons dag

 

Jesus säger; ”Vår vän sover, men jag går för att väcka honom” Joh 11:11

Att ”Jesus är min vän den bäste”, det var Bengts trygga övertygelse, i livet och inför döden.

 

Man säger med rätta att varje människa är unik – men somliga är nog mera unika än andra, och Bengt var en sådan.

 

Många är vi som nu kommer att minnas personliga möten med Bengt, leende kommer vi att påminna oss om ord, uttryck och finurligheter. Bengt hade många gåvor, en av dem vare hans ”ordglädje” och ordrikedom. Han hade en alldeles speciell förmåga att formulera svåra saker på ett enkelt sätt.

En som tidigt såg Bengts unika gåvor var biskopen Bo Giertz som handplockade honom till att bli föreståndare på Åh Stiftsgård. En tjänst som Bengt hade till sin pensionering.

 

Bengts mångåriga tjänst på Åh sammanföll med den karismatiska förnyelsens början i Göteborgs stift och i Svenska kyrkan. Åh blev under den helige Andes ledning och med Bengt som ett redskap, en plats dit många reste från hela landet för att få ta del av gudstjänstglädje, bibelläsningsglädje, böneglädje. Och för att genom den själavård som Bengt tillsammans med sin hustru Annika utövade, få hjälp till en omstart eller nystart i tron på Jesus.

 

Bengt var också med vid starten och framväxten av det som skulle komma att bli Oasrörelsen i Sverige. Stödet från honom och den inspirerande bibelundervisning han bidrog med är ovärderligt!

Vid mitt sista möte med Bengt, bara någon vecka innan han fick sluta sitt liv här på jorden, så pratade vi om något som han funderade på, som han ofta återkom till och också kände oro för: ”Hur kan vi hjälpa människor att läsa bibeln?”

 

Det var en fråga som sysselsatte Bengt hela livet och Bengt skrev sina många bibelvandringar, höll föredrag, idkade själavård, firade gudstjänster - alltid med samma syfte, att hjälpa människor att upptäcka mer av Jesus.

 

Vi är många som har anledning att tacka Herren för denne VDM -Verbi Divini Minister - ”det gudomliga ordets tjänare.”

 

En av dem är jag,

Berit Simonsson

 

För mig, som också mött Bengt här på Åh stiftsgård när han var präst, och efteråt, förvånades alltid av att han verkade känna igen mig. Jag fick en glad hälsning på min födelsedag, ofta med en liten språklig knorr. 

 

Den här helgen, Alla helgons helg, som så många år varit det stora "hemliga" mötet för Åhianerna, när ungdomarna fått träffas och få undervisning och fira gudstjänst - så fint att Bengt fick lämna jorden just i dag. 

 

På gården, där bara vi ikonkursen är här, har flaggan i dag hängt på halv stång. Vi har vid vår middagsbön sjungit psalmen som Bengt skrev den svenska texten till. Det har varit fint att få vara här. Solen har strålat och havet har legat spelgelblankt hela dagen. Jorden har hållit andan. 

Vila i frid!

En underlig tid

 Just nu befinner jag mig på Åh. Vi ska ha helgkurs här som startar på morgonen. Vi nio personer som kommer att vara här är de enda som kommer att befinna sig på gården - eftersom det stora ungdomsläger som också skulle varit på gården igår ställdes in. Detta på grund av de nya riktlinjerna som igår skickades ut från Folkhälsomyndigheterna och VGR.

Bedömningen är ändå att vi kan genomföra vår kurs. Vi kommer att vara extremt noggranna och hålla avstånd, vädra osv. Vi har alla separata sovrum, egna toaletter osv.

Smittan ska verkligen tas på allvar. Genom mitt jobb och de som arbetar på sjukhuskyrkan vet jag hur situationen såg ut i våras på intensivvårdsavdelningen. Jag vet hur besvärligt det har varit för sjukvårdspersonal. Och det är viktigt att hålla restriktioner.

Men kyrkorna i Göteborgs stift har också fått uppmaning från biskop Susanne. Sluta inte fira gudstjänst - men var noga. Följ rekommendationer och anpassa till den lokala situationen. Men vi i kyrkan ska fira gudstjänst. Om det behöver återgå till hur det var i våras när det endast firades gudstjänst med tjänstgörande präst, musiker och vaktmästare vet vi inte ännu. Men vi ska inte sluta fira gudstjänst. De sociala medierna och datorn gör ändå att vi dela med varandra och vara med. Det är givetvis inte som att vara tillsammans i ett och samma rum - men nu får vi laga efter läge. 

Och just nu ska vi få sitta här på Åh och måla ikoner. Få komma ner i tempo, koncentrera oss på det helgon vi ska måla. Be våra tideböner. Ja, det blir fint. Men det blir annorlunda.

Så här gick det med...

Följ med på en liten bildresa med Ömhetens Gudsmoder. Den här ikonen har min blivande svärdotter fått. Men den var inte färdigmålad när hon fick den. Nu är den det.

Detta har hänt.

Jag började i mars när jag var på kurs. Målade över mönstret och satt guld.

 Jag hade målat lite hemma. Och sen hade jag målat två dagar när jag tillsammans med Eva satt och jobbade i Mölndal när vi hade ikonmålningsverkstad. Då hann jag så här långt. Nu var den med till Wettershus.

Grundfärg och veck på manteln. Börjat ljusa upp ansiktet och händerna. Lite guld på Jesus kläder.

Ögon - de behövde ögon för att komma till liv.

Jesus har fått glora.

Maria har också fått gloria och jag har skrivit bokstäverna. Båda har fått en riktig pussmun. Och jag har målat en ram (det gjorde jag innan bokstäverna - så att bokstäverna skulle hamna OK i förhållande till ramen.

Munnen har dämpats (underläppen). Jag har börjat runda ut kinden på Maria - den var alldeles för snäv. Jag har ljusat upp Maria och Jesus. Rättat till linjer, jobbat med ögonen.

Jag behövde få upp halslinjen upp till örat. Som tur var hade jag sparat färgen som gick att använda. Sen blandade jag lite nytt också.

Nu är den i princip klar. Maria har fått stjärnorna. Halsen har fått en annan rundning. Kinden har fått färdig rundnig. Linjer är ditlagda och bordtagna i lämpliga mängder.

Och här får ikonen sin slutbehandling

Här blir ikonen välsignad.

Vernissage sista dagen

Sista dagen på kursen målar vi numera alltid hela förmiddagen fram till middagsbönen och lunchen. Efter lunchen städar vi undan alla våra saker och gör i ordning salen.

Sen sätter vi upp alla ikonerna och så sätter vi oss ner och tittar på våra resultat och hur de ser ut och diskuterar igenom de olika ikonerna. Det är oerhört givande och man kan verkligen se skillnader, likheter och vad vi har åstadkommit.

Här sitter vi och tittar på hela den imponerande ikonraden.

Så här lika och ändå olika är de fem målningarna, där vi alla har utgått från samma bild.

Hela kursen och alla våra ikoner.

När vi har gjort detta tar vi med oss de ikoner som är färdiga och går till kapellet och får dem välsignade. Det är en mycket fin stund.