Så svårt att komma igång.

Så är vi tillbaka på Åh stiftsgård. Ett årsskifte har passerat. Vi hade hoppats att det skulle vara en bättre Corona-situation. Men det är det inte. Så just nu är det bara vår kurs på hela gården och vi har fått hela huvudbyggnaden för oss själva. Lyxigt.

Men det är ju tråkigt att inte fler kan vara här. Egentligen skulle gården varit full av Åh-konfirmander, men dessa har ställts in. 

Men vår ikonmålningskurs sitter som sagt stort och luftigt. Långt mellan borden, och påminnelser om handsprit, avstånd osv. 

Jag kom upp igår och det var skönt. Skönt att slippa stressa på morgonen, skönt att få äta lyxig frukost i lugn och ro och titta ut på havet. Och på morgonen vaknade jag av att månen stod helt full på himlen, över fjorden och det var så otroligt vackert. 

Fullmånen står vacker över fjorden. Fotot gör inte månen rättvisa på något sätt!

Vid 9:30 drog vi igång kursen. En helt ny kursdeltagare är med i år. Och sen var vi igång. 

Men jag ska ju måla klart den ikonen jag började på i höstas. Och det är så svårt. Jag lägger upp ikonen på bordet. Jag tittar på den och ser hundra olika saker som ska göras. Men vet inte i vilken ände jag ska börja... Så det blev håret. Och det blev inte bra alls. Så jag gjorde lite nycklar. Det blev så där. Sen målade jag i lite veck i manteln - och det gjorde jag inte som Eva hade sagt åt mig - jag hade inte lyssnat ordentligt. 

Så det är vad jag har hunnit med idag.

Så här såg ikonen ut när jag tog fram den.

Så här såg ikonen ut när jag lämnade den på kvällen.

När en ikon plockas fram som inte är målad på, på ett tag så är det bra att "väcka upp" den lite. Då tar du ägg (lite) och vatten och stryker över hela ikonen. Dammar av den, man man säga, eller duschar, eller tja, väcker upp den. Då är färgerna lite alerta och det blir lättare att måla. Rent praktiskt alltså. 

Men det är en startsträcka för att våga sätta det där första penseldraget. Att ta sig an den första uppgiften. Det är skillnad mot när jag börjar med ett nytt motiv. Då ska det ritas av, kalkeras över, fyllas i osv - det är den startsträckan som behövs. Då längtar jag efter att äntligen få sätta färg på ikonen. Men nu... suck...

Utsikten från målningsbordet.

Upp mot berget på andra sidan vägen ses

 

På kvällen hade Eva ett föredrag eller snarare en genomgång med oss om veck och kläder. Visade på olika sorter och hur det kan se ut. Och då insåg jag att jag verkligen skulle behöva sitta och titta på när någon målade - inte bara se "bild 1" och "bild 2" - och försöka lista ut skillnaden. 

Nä, det här var en bra "startdag" - en lång startsträcka och som jag hoppas ska innebära att jag får gjort mer i morgon. Jag passade på att gå en promenad under eftermiddagen i alla fall och njöt lite av solen och vårvintern.